Tiden gick för fort, och du försvann, att säga förlåt
det var något som jag inte hann.


Tanken på dig gör både ont och stillar, och då och då, i min ensamhet,
en tår ned för min kind trillar.


Jag önskar att jag fick dig tillbaka, helst för alltid,
men en liten stund hade också gått bra.


För jag hade visat att jag älskar dig för evigt på bara en dag.


Jag hade sagt, jag älskar dig, förlåt mig
att jag inte gjorde allt annorlunda.


Förlåt för att jag blunda´, att jag dig inte såg, allt var i dimma
och jag förlorade dig med en plötslig våg.


Förlåt att jag inte försökte göra något åt din önskan,
men allt föll i glömska.


Men i dag finner jag aldrig glömska, i dag
får aldrig det tysta tala, för
för evigt finns du i mitt inre
och för evighet ska du där vara.


Och för evigt är du min vän, oavsett om jag aldrig får se dig igen!