Semester…. för min del på vårt lantställe Lövsund i riktiga Sörmlandsmyllan, Tystberga 2 mil norr om / hitanför Nyköping från Sthlm sett. Vad mycket som hänt bara de senaste 30 dagarna.



Allt ifrån nya hemska händelser där vi blivit kontaktade av anhöriga till dem som fallit offer för mördare och dråpare. Allt väcks naturligtvis till liv igen från var och ens egna erfarenheter men samtidigt tänker jag att de här anhöriga skall i alla fall inte behöva genomlida det jag fick göra….ensam…! Allt var så tabu då! Till och med lite skämmigt, att ha en far som blivit rånmördad i Stockholm….. vi skulle ha hållit oss till Norrbotten så hade det aldrig hänt (var min släkts reaktion)!!



Ja, tiden går och allting går vidare, så här nu idag när jag har 40 års erfarenhet av Hälso- och sjukvård och även ägnat stor del av min aktiva tid som professionell människovårdare men också med ett utökat engagemang i våldskadefrågor så ser jag det hela i ett större mer övergripande perspektiv.



Tänker mycket på er som går igenom det jag gjorde för länge sedan. Våldstendenserna blir ju inte lindrigare, tvärtom värre. Det värsta är tycker jag att våldstendenserna går ned i åldrarna, där det oftast är flera personer som skadar ett offer, de använder oftare tillhyggen och vapen av olika slag. De går mest på alkoholpåverkade personer och de vänder alltid ryggen till och flyr från platsen. Inte undra på att de inte får kunskap om vad de orsakat vare för sig själva eller för alla andra som drabbas.



Tyvärr riktas våldet oftast mot offrens ansikte och huvud, kroppsdelarna närmast hjärnan, det visar på att gärningsmännen är helt ovetande om att en 17-åring som får en hjärnblödning inte är friskare än en 70-åring som får en stroke. Ingen har ju något kontrakt på ett jättelåååångt liv bara för att man är ung och frisk. Kroppen är mer sårbar än så!



Angående hur skadorna uppkommer så kan vi bara se på statistiken från SÖS akutmottagning där antalet sparkskadade har ökat från 7 % år 2000 till 49 % år 2008. Med tanke på att det i de flesta våldsskadefall är flera gärningsmän på ett offer så blir skadorna betydligt grövre än om det är en uppgörelse mellan två personer. Beror antagligen på att alla vill inför varandra sätta sitt avtryck på offret.



Det fegaste av allt tycker jag är när gärningsmän försöker förklara sig oskyldiga, smita från rättvisan, varför skall inte det ge hårdare straff, precis som övergrepp i rättssak? Jag måste få reagera lite primitivt jag också, men det ligger en ärlig tanke bakom! Det är den attityd vi förespråkar på akutmottagningen på SÖS, det är vad jag förespråkar i RAV, med de styrelsemedlemmar och medlemmar vi har idag så har vi enorm potential att kunna vara förebilder som stöd för både varandra och andra.



Vi kan ta ett annat tabubegrepp som är så aktuellt denna månad, PRIDE!



Att inte människor får vara den de vill, dela kärlek med andra människor som också vill. Hur underligt är det inte att kärleken får stå i förgrunden istället för allt hat och ondska! Allt som är med tycker jag skall få ett hjärtebegrepp och stödjas av allmänheten likväl som allt som är mot skall granskas och diskuteras innan det verkställs några gemensamma bedömningar. Kärlek och omtanke måste väl ändå vara 100 % bättre än hat, hot och ondska som drabbar inte bara en individ utan även så många andra i den drabbades närhet. Det drabbar också hela samhället, det är otroliga samhällskostnader som våldet kräver. Jag är helt övertygad om att inget sjukhus någonsin mer skulle höra talas om ordet sparbeting om inte våldsskadade/dödade existerade, sådana enorma kostnader handlar det om.



Det innebär i sig att varenda krona man skulle satsa från samhällets sida på att begränsa antalet våldsskadade inte bara skulle minska det enorma mänskliga lidandet utan även vara en enorm investering i framtiden. Både genom att vi skulle skapa ett tryggare samhälle, utan också ge gemenskap, nöje, ökad samvaro och social kontroll. Det i sin tur skulle få många positiva samhälleliga effekter både vad gäller företagsamhet, jobb, ökning av turismen, officiella umgänget och få igång nöjeslivet, men framför allt minska sjukvårdskostnaderna och det mänskliga lidandet. Jag personligen tror att vi betalar ett dyrt pris idag för det vi gjorde för en 15 år sedan, då vi stängde ungdomsgårdar, tog bort brottsförebyggande teman i skolorna, inte verkat förebyggande på något sätt i läroplanerna vad gäller att ha kunskap om kroppens sårbarhet och inte minst kunskap om vad som är rätt och vad som är fel.



Respekt är ett viktigt ord, vi har tagit upp det i vår värdegrund på SÖS akuten, tycker det är viktigt även inom RAV att diskutera vad ordet respekt innebär i vår verksamhet. Vill delge er vår grundförutsättning som innehåller just vad som kommit fram i diskussionerna omkring det ordet och som är grund för vår målblomma som jag tyvärr inte kommer åt här på lantstället.

Det har ju verkligen kommit fram så många fantastiska förslag till vad vi skall prioritera inom RAV, jag känner själv att waow, JA, jag vill göra allt på en gång, fungerar det? Jovisst om vi har tid, ork, är tillräckligt många och så naturligtvis ekonomi, trist att nämna det men det är den krassa verkligheten därför är det viktigt att alla finansierings-alternativ kommer fram så vi kan nyttja dem för alla de saker som vi både står för, har kompetens för, alternativt kan skaffa oss kompetens och allt som vi vill komma igång med rent praktiskt så vi får en verksamhet.



Det skall bli en stor utmaning att se höstens innehåll, vem ansvarar för vad, hur mycket orkar vi med, kan vi strukturera och organisera verksamheten så den blir tydlig och inte minst hur vi kan lägga upp vårt samarbete och vårt kommunikationssätt. Det tror jag är några av våra absolut största utmaningar i vår styrelse att arbeta vidare med, så att vi får fortsatt förtroendekapital från våra medlemmar.



Får vi det, ja då kör vi på så det ”ryker om det” waow vad kreativt det skulle kännas!



Men då gäller det att vi både vågar och vill granska oss själva, vilja vara en kreativ organisation tillsammans, vilja kommunicera, vilja komplettera och framför allt vilja kompromissa så att vi ägnar oss åt det som vi i styrelsen tycker är i rätt prioritetsordning, men också som vi har kapacitet för.



Så här i början måste vi nog lägga en hel del energi på en bra struktur i allt vad organisationen bör starta upp med, skapa debatt, skapa ekonomi, skapa riktlinjer, stadgar, verksamhetsinriktningar och sen leva upp till och sjösätta dem.



Sen skall det verkställas, utvärderas, sammanfattas och redovisas!



Ja, det finns en del att pyssla med. Jag tror verkligen på att det här kan bli väldigt bra verksamhetsinnehåll, hänger alla med och vi har ordet RESPEKT med oss i hjärta och själ så kommer det här att bli bra för oss alla och envar, för verksamheten i RAV och säkerligen för hela samhället.

TILLSAMMANS ÄR VI STARKA!



Med önskan om en fortsatt skön augusti



Sören Sanz,ordförande