Att november månad nu är över tackar jag för, tycker att det är den mörkaste, blötaste och tråkigaste månaden på hela året. December har mer ljus, kanske lite snö som också lyser upp, högre luft och så innehåller den ju mycket tradition och värme, naturligtvis är det olika för olika människor och människoöden men det är min reflektion om denna årstid!



Den 30 november så hade vi ett mycket givande referensgruppsmöte med ”akta huvudet” ett projekt som ligger under Hjärnskadeförbundets Hjärnkraft, Nybohovsgränd 12, 1 tr, 117 63 Stockholm Tel: 08-447 45 30, info@hjarnkraft.nu, här i Södersjukhusets katastrofmedicinska center. Det är tillsammans med ”Akta huvudet” som vi hjälpt till med filmen ”Res dej inte” en novellfilm om våld.

”Våldet sätter spår i oss alla oavsett om vi är offer, gärningsman eller vittne! Res dig inte! är en film, som ”tvingar” den unga publiken att fatta beslut om det egna ansvaret och konsekvenserna av sina handlingar. Under en hemmafest i Stockholm misshandlas en kille brutalt av ett gäng. En tjej hotas till livet för att hon ska vara tyst. En fotbollsfirma planerar hämnden. I händelsernas centrum står tre personer; en som brottas med sin skuld som gärningsman, en med sin rädsla som vittne samt offret med sitt hämndbegär. Men vem är ansvarig? ”Res dej inte!” ingår som en del i temadagar och påverkansprogram på högstadie- och gymnasieskolor i Stockholms län i höst.

Senare i mötet så fick vi lyssna på nationalekonomen Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog, författarna bakom rapporten: Bättre att stämma i bäcken…. Ett föredrag som verkligen fick igång diskussionerna bland alla som deltog. De talade om Förebyggande arbete för unga - en kortsiktig kostnad eller en långsiktig investering. Några tankar om hur man kan beräkna det socialekonomiska värdet av att förhindra våld och övergrepp bland unga. De berättade bl.a. om hur många aktiviteter (100-150) som måste till för att åstadkomma en socioekonomisk analys som visar på hur många misshandelsfall vi måste undvika för att få kostnaderna finansierade och kunna kalla kostnaderna en investering istället. Inte bara bra för ungdomarna utan också samhällsekonomiskt. Mänskligt klokt – Mänskligt smart! Otroligt intressant med tanke på att jag ligger i startgroparna för att göra någon liknande analys för att se vad våldsskadade på Södersjukhuset kostar skattebetalarna. Tror att det är ett bra recept för att få makthavare och beslutsfattare att få insikt i att varje insparad kortsiktig enkrona kostar 1000-tals kronor långsiktigt!



Vi har nu träffats 2 söndagar i Flaggverkstaden=syrummet på Studiefrämjandet och börjat sy våra minnesflaggor, jag har också fått mail från medlemmar som börjat sy hemma. Finns frågor så hör bara av er. Senaste frågan var om man måste skicka in berättelsen om den person man syr om till oss innan flaggan är klar, svaret är att det behöver man inte, det räcker med att den lämnas in tillsammans med flaggan. Det var lite svårare än jag trodde inte minst med att få till grundstommens exakta mått 90X180 cm, men sen har det gått av bara farten med de olika bokstäverna, minnesbilder osv. Däremot har jag inte sytt fast dem ännu på själva flaggan! Den 2:a december fick jag besök av Kerstin Weman från tidningen Hemmets Journal, hon kom hela vägen från Malmö för att göra ett reportage om RAV och minnesflaggtillverkningen. Hon och en fotograf var här i 2½ timme så får vi se hur det blir, vet inte ännu när reportaget kommer. Skulle få ett par bilder till vår medlemstidning ”Omtanke” som kommer ut till jul och som har en liten artikel om just flaggtillverkningen. För min del så känns det verkligen som att sätta minnet på kartan och hoppas naturligtvis att minnesflaggan skall beröra och påverka människor Antivåld i framtiden!



När jag härom veckan var på ett möte med Brottsoffermyndigheten på Brottsofferjourernas riksförbund så fick jag med mig en uppdaterad (2009) skrift som heter Brottsoffer, deras reaktioner och behov. Den är skriven av psykologen Björn Lagerbäck som varit RAV:s ordförande en gång i tiden. Men jag vill passa på att citera honom från denna skrift eftersom det är i mångt och mycket exakt mina egna tankar, men här redan sammanställda:



Världshälsoorganisationen, WHO har påpekat att kriminalitetens utövare och deras gärningar utgör ett hot mot folkhälsan. (WHO2003 ” World report on violence and health”).



Vi drabbas direkt eller indirekt av de kriminella handlingarnas konsekvenser. Många medborgare har drabbats av brott eller har anhöriga, vänner eller arbetskamrater som fallit offer på kriminalitetens slagfält. Genom förekomsten av kriminella övergrepp minskar den sociala tryggheten och tilliten till andra människor.
I den långsiktiga kampen för Ett Samhälle Befriat Från Våld har vi alla en skyldighet att medverka. I det kortare perspektivet handlar det om att vi tillsammans medverkar till ett välfungerande omhändertagande av de medborgare som har kommit att betecknas som brottsoffer. Vi kan delta i detta arbete inte enbart som en medmänsklig handling av solidaritet, utan vi kan också delta som ett uttryck för det vi själva utsatts för och de erfarenheter vi erhållit så att de sämsta erfarenheterna inte upprepas utan rättas till för framtida behövande. (Icke kursiv text är mitt eget tillägg). Kriminalitetens utövare utgör dels ett hot mot folkhälsan, dels ett hot mot det öppna demokratiska samhället. Den enskildes grundläggande behov av att kunna känna trygghet till både person och egendom, samt möjlighet att gestalta den dagliga tillvaron och framtiden, hotas på ett djupgående ätt genom kriminalitetens företrädare. Förutsättningarna för att den brottsdrabbade skall återkomma till sitt tidigare kvalitativa liv avgörs bland annat av att problem, som har uppstått till följd av övergreppet, snarast åtgärdas. FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna som vi hänvisar till i våra stadgar, antogs år 1948. Där stadgas bl.a Alla människor är födda, fria och lika i värde och rättigheter.



När det gäller främlingsfientlighet och rasism så går det inte att låta bli att citera ytterligare en klok och generös person, Peter Nobel ur hans bok ”Tankar i tigertid”.

• Främlingskap kan finnas både i stort som i smått. Detta är grunden till föreställningar som ”dryga skåningar”, ”snåla smålänningar”, ”vitsiga göteborgare”, ”malliga stockholmare, och ”tystlåtna norrlänningar”.

Han säger vidare:

• Ett bra land som är gott att leva i, det är det landet, där alla känner trygghet och lugn. Ett bra land, det är ett sådant land, som människor flytt till. Ett dåligt land är ett land, som man flyr ifrån. I ett bra land bryr sig människor om varandra och vill att alla ska ha det bra. I ett dåligt land finns det likgiltighet eller illvilja mot vissa grupper av innevånare. ådant skapar andlig och moralisk unkenhet och leder till oro och farliga spänningar.
• I ett bra land är man glad att kunna ge en fristad till dem som förföljts eller råkat i våldets väg. I ett bra land känns det riktigt att hjälpa dem som har det svårt, hemma som borta, och det kan kännas att det är mer glädje med livet, när man är med och hjälper.
• I ett bra land strävar man efter rättvisa och man är uppmärksam på orättvisor och översitteri, så att sådant kan hejdas i sin linda.
• Våld är alltid fel. Att möta våld med våld är även det fel. Var och en som ger sig in i handgemäng med knuffar, sparkar och slag, kan riskera att falla och slå sig så, att resten av livet får tillbringas i rullstol. Vad värre är, han riskerar att bli skyldig till en annan människas död eller livslånga handikapp efter en hjärnskada.
• Det är fel att grupp tågar mot grupp istället för att låta polis och åklagare ta hand om bråkstakar och missdådare.

Han säger avslutningsvis att:

Jag skulle vilja se hela landet mobiliserat mot de irrläror, våldsdyrkare och den människonedvärdering som hotar dess innevånares frid och trivsel med varandra. Skolorna, universiteten, partierna, fackföreningarna, folkrörelserna, kyrkorna och de ideella krafterna, liksom företagen, kommunerna och landstingen – alla behöver vara med. Slut citat.



Det är detta behov av kraft som driver många av oss att medverka till att skapa nämnda trygghet. Vi bedriver en verksamhet som tvingar oss till konfrontationer med våldets konsekvenser i stort och smått, alltid med mänskligt lidande och ett stort slag gentemot offrens egen självtillit som resultat. Vi måste av den anledningen använda de krafter som söker bryta ned vår egen motivation till passivitet och kraftlösa offer. Jag vill använda den kraften och styrkan till att bidra med att påminna om hur destruktivt sätt det är att ex. skapa respekt med hot och våld istället för att leva upp till den respekt man är värd. Konsekvenserna av våld både fysiskt och psykiskt, den kunskapen är det tunt med. När våldsbenägenheten är så stor att man till och med tar livet av en medmänniska, ja då måste vi alla runt omkring reagera och ta ställning, visa att vi är en stor majoritet som överhuvudtaget inte accepterar ens tendensen av existensen av sådana brott i vårt samhälle.



Avslutningsvis vill jag berätta för er alla att vi var på vår styrelseledamot Oddvar Gabrielsens begravning den 27 november. Det var så minnesrikt, värdigt och ett livsminne att bära med sig. Mina tankar går ofta till vår vän och Oddvars hustru Ewa-Britt som måste vara det levande beviset för orden generositet, välvilja, omtanke och personlig värme! Är så tacksam att vi får ha kvar dig Ewa-Britt och att du orkar vara styrelseledamot i RAV fortsättningsvis.



En riktigt God Julhelg och ett riktigt Gott Nytt År önskar jag Er alla medlemmar, stödmedlemmar och styrelseledamöter och stort TACK för alla era insatser och det stöd vi fått detta händelserika RAV-år!



Hälsningar
Sören Sanz

Ordförande i RAV