Hej, alla besökare till mitt allra första månadsbrev som ordförande i RAV.



Det känns väldigt förtroendefullt att inneha den befattningen och jag skall göra vad som står i min makt att leva upp till det förtroende jag fått av styrelse och medlemmar.



Lite fakta om mig:



Heter Sören Sanz

Är snart 59 år, otroligt, vart tar åren vägen?

Är vårdchef för Södersjukhusets akutmottagning i Stockholm sedan 1994 då Sabbatsbergs sjukhus lades ned och stängdes.



Innan var jag chefsjukskötare på just Sabbatsbergs akutmottagning i 17 år.

Kanslichef på Noaks Ark – Röda korset, 3 år, lärare på Socialstyrelsen för utomnordiska sjuksköterskor, lärare på Lötskolan i Sundbyberg och en hel del andra avstickare, ja med andra ord hunnit med en hel del i vuxenlivet.


Startade kvinnomisshandelsgruppen på Sabbatsbergs akutmottagning 1984, antivåldsgruppen 1987. På Södersjukhuset fanns redan en kvinnomisshandelsgrupp när vi kom dit 1994, däremot så startade vi upp SÖS antivåldsgrupp det året. Antivåldsgruppen har genomfört flera studier omkring gatuvåld som blivit mycket uppmärksammade. Senaste utgivna rapporterna har utgivits i bokform Storstadsvåld 1 och Storstadsvåld 2. Den senare utkom hösten 2008. Dokumentärfilmerna ”Hoppfullt” – en film om ungdomsvåld kom ut 1996, ”Våldets konsekvenser” kom ut i en uppdaterad version samtidigt som boken Storstadsvåld 2. Se vidare info på Panfilm.


Antivåldsgruppen på SÖS består av läkare, sjuksköterskor, undersköterskor som arbetar på akutmottagningen samt verksamhetschefen på kirurgkliniken och en extern medarbetare victimologen/kriminologen och polisen Magnus Lindgren som idag är Generalsekreterare i Stiftelsen Tryggare Sverige och Trygghetsakademin, i den senare ingår jag själv också i.



Antivåldsgruppen SÖS föreläser för c:a 16 000 skolungdomar/år och c:a 12 000 vuxna på konferenser, kongresser, arbetsplatser och temadagar. Det är ett sätt att också förebygga våldsskador och inte bara ta hand om det som redan hänt. Det fungerar också som ett ledningsinstrument för att få medarbetarna både engagerade, ta ståndpunkt antivåld och hitta någon sort meningskänsla i allt det meningslösa de dagligen konfronteras med.



Vi har en stor mängd samarbetspartners inom kommuner, landsting, regeringen och oppositionspolitiker, länstyrelsen, polisen, primärvården, psykiatrin, brottsoffermyndigheten, frivilligorganisationer som BOJ (brottsofferjourerna), Hjärnkraft inom Hjärnskadeförbundet och deras projekt ”Akta huvudet”, Skola utan våld mfl.



RAV kom jag i kontakt med första gången för c:a 10 år sedan då jag fick en förfrågan om att delta i deras utbildningar och föreläsa bl a om plötslig död och sorgereaktioner i samband med det. Det var en hel helg på internat och de kontakter som jag knöt den helgen berörde mig väldigt starkt. Antagligen förstärktes min känsla att möta anhöriga till våldsdödade genom min egen personliga erfarenhet av våldets konsekvenser. En total livsomvälvning skedde dagen när min far mördades vid en bankbox i Hägersten när han skulle deponera veckokassan från sitt företag. Omständigheterna omkring mordet innebar många känslostormar, inte minst när de tre gärningsmännen fick strafflindring pga att de var påverkade av narkotika. De var alltså inte vid sina sinnens fulla bruk vid mordtillfället. Naturligtvis tyckte vi inom familjen att de var vid sina sinnens fulla bruk när de tog sina narkotikadoser och borde därmed också vara ansvariga för vad de gjorde under deras påverkan av narkotika.



Men det är ju så att Justitia inte alltid går strikt efter vad som känns rätt och fel. Antar att många av oss råkat ut för liknande omständigheter och även där lögner och skylla från sig ibland får gehör även hos myndigheter som skall skipa rätt.



I vintras kontaktade mig Magnus Lindgren från RAV´s valberedning och undrade om jag kunde tänka mig att bli nominerad till styrelseledamot. Jag svarade Ja med vändande post. Så småningom under våren så kallades jag till mitt första styrelsemöte och blev ännu starkare i min övertygelse att försöka hjälpa till så gott jag kunde för en verksamhet som stämmer väldigt väl med mina grundvärderingar, min människosyn, min samhällssyn och min kunskapssyn. Naturligtvis går det hand i hand med mitt yrke som människovårdare också.



Efter diverse omständigheter bestämdes det att det skulle kallas till en extra årsstämma.


Där konstituerades ett helt nytt RAV med ny styrelse, nya stadgar och regelverk. Plötsligt satt jag i situationen att jag själv blir föreslagen att bli RAV´s nya ordförande. En kort betänketid och det kändes som ett självklart åtagande om jag besatt det förtroendet av blivande styrelse och medlemmar. Så sagt och gjort, så blev det så och här sitter jag nu i spänd förväntan om att vi skall komma igång fullt ut med att fylla verksamheten med konstruktiva idéer som är rimliga att iscensätta. Få dem att bli en verklighet som kan komma många människor tillgodo. Jag är så fylld av förtroende gentemot alla de medmänniskor som sitter i RAV´s styrelse och alla medlemmar och stödmedlemmar så jag är övertygad om att kreativiteten kommer att drivas i full RAV-anda, en viktig gemenskapsform i vårt engagemang.



RAV tycker jag fyller en stor lucka av det som samhället och omvärlden inte kan bistå anhöriga och närstående till våldsdödade med. Erfarenheten och hela den process som vi gått igenom, här har RAV en stor uppgift att fylla genom att informera och sätta ord på det som är så svårt och tabubelagt. Förhoppningsvis blir vi många, många fler medlemmar och stödmedlemmar som är beredda att ytterligare bidra med sin kompetens, erfarenheter, gemenskap och ekonomiska resurser.



Att få in åsikter och erfarenheter som kan förändras till det bättre, både vad gäller lagstiftning, straffpåföljder, polis- och myndighetsutredningar är ytterligare en naturlig RAV-angelägenhet.


I de olika skeden i den process närstående befinner sig i så finns ibland inte ork och kraft till att själva agera och då behövs gemensamma krafter och stöd för att hjälpa till med att föra närstående och anhörigas talan, också en viktig RAV- insats.



Sen har vi opinionsarbetet som jag ser som en otroligt viktig uppgift för RAV, att hålla debatten vid liv tror jag är ett effektivt sätt att bedriva ett förebyggande arbete. Inte minst när det gäller att bryta attitydstrender som ex. att lösa konflikter med hot och våld. Än värre är det när det inte ens finns en konflikt, orsak eller provokation utan enbart kall och ond grymhet och att övergrepp gentemot andra människor sker i alla fall.



Att samla kunskap och erfarenheter är en organisations uppgift, att fylla på kunskapsbanken.



Läran om gärningsmän (kriminologi) har funnits sedan mitten av 1800-talet emedan läran om brottsoffer (viktimologi) kom till så sent som i slutet på 1970-talet, samtidigt som ordet brottsoffer kom in i det svenska språket. Det gör att beteendevetenskapen och kunskap om människors sårbarhet har fått stå tillbaka under väldigt lång tid. Idag så börjar det ju hända en del; vittnesstöd, lagöversyn, brottsofferjourer, myndigheter med en mer öppen attityd. Debatten bör underhållas av alla aktörer som vill skapa rättvisa, trygghet/säkerhet, respekt och medmänsklighet. Det är bl.a i dessa sammanhang som jag tycker att RAV´s verksamhet är unik. Istället för att fastna, i gårdagen, kanske utveckla bitterhet, bli introvert och melankolisk så kan man få sätta ord på den situation man är i på många olika gemensamma sätt. Att bistå med kunskap av och med människor som vet vilket stöd man kan sakna i en sådan livsomvälvande situation som övergrepp människor emellan kan resultera i är något samhället inte kan bjuda på.



När man arbetar med antivåld på flera olika sätt så känns det tydligt hur det plötsligt spirar fram en meningsfullhet mitt i allt det meningslösa. Det i sig ger en sann och äkta känsla om att vi verkligen hjälper till med att se till att det GODA faktiskt får en ärlig chans att övervinna det ONDA.



Det är livskvalitet för mig!



Med stark förhoppning om att allas vårt engagemang skall smitta av sig till mängder av människor!

TILLSAMMANS ÄR VI STARKA! Ju fler desto starkare!



Allt gott tillönskar jag er alla som så generöst visar engagemang i RAV´s frågor!



Sommarhälsningar från



Sören Sanz



Ordförande i nya RAV