Trodde att våren skulle komma för en tid sedan och här sitter jag på mitt lantställe Lövsund, ligger i Sörmland, Tystbergatrakten. Det är väl 4 grader varmt och ösregnar så jag har valt att tända en brasa och passa på att åstadkomma mitt månadsbrev av mina tankar!
Jag skrev en debattartikel förra året när propositionen lades om att ta bort preskriptionstiden för mord och dråp. Den publicerades aldrig trots att jag tycker den har många av våra röster i sig, därför tar jag med en del av åsikterna som jag tycker skall vara bekanta för alla RAV:s medlemmar!
De flesta är överens om att man inte kan eller ska behöva sätta punkt efter att en närstående bragts om livet, (en annan sak är att få stöd i att orka gå vidare), därför är det oerhört viktigt att inte heller lagstiftaren längre sätter punkt. Även om fallet är olöst en längre tid, så plötsligt händer det saker, det har vi nu sett i så många fall som kommit upp i dagen trots att lång tid har förflutit.
Att ta bort preskriptionstiden för mord och dråp är på något sätt de dödas upprättelse, en liten klen tröst för de anhöriga, med dock, något –däremot en stor trygghet för samhället.
Tycker att detta är en central och viktig utgångspunkt för den verksamhet RAV bedriver, andra sådana är att:
Vem som helst kan utsättas för brott.
Brottsdrabbade ska säkerställas en snabb rättsprocess (”Delayed justice is no justice”).
Brottsdrabbade ska inte tvingas in i en ”offerroll”. Det finns inga brotts”offer”. Däremot finns det brottsdrabbade som har fundamentala rättigheter och identifierbara behov som ska uppfyllas från många aktörer, men ytterst av staten.
Alla brottsdrabbade har lika värde och ska behandlas med respekt, erkännande och empati. Brottsdrabbade ska erbjudas relevant och professionell hjälp, stöd och skydd oberoende av kön, ålder, etnisk bakgrund, trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning, social ställning, livsstil etc. Olika grupper av brottsdrabbade får således aldrig ställas mot varandra.
Brottsdrabbade ska genom hela rättsprocessen erbjudas möjlighet att beskriva de fysiska, psykiska och ekonomiska skador som brottet givit upphov till. Denna information ska ligga till grund och beaktas vid alla beslut som fattas i ärendet. Vi inom RAV skall hålla oss väl informerade, följa och stödja medlemmar oberoende var i den emotionella eller var i rättsprocessen människor befinner sig.
Oavsett om ett brott har polisanmälts eller ej finns det alltid en eller flera brottsdrabbade som kan ha behov av relevant stöd, hjälp och skydd. Risken för allvarliga felprioriteringar inom rättsväsendet måste undvikas genom att antalet polisanmälda brott aldrig ensamt får användas som mått på brottslighetens omfattning; mörkertalen måste alltid beaktas.
Brottsdrabbade ska få relevant hjälp, stöd och skydd, dels för att kunna tillvarata sina rättigheter, dels för att inte drabbas av nya brott och för att undvika fysiska och sena psykologiska lidanden.
Brottsdrabbade ska behandlas på ett sådant sätt av myndigheter, organisationer, hälso- och sjukvård och andra aktörer att en så kallad sekundär viktimisering (ett andra lidande) undviks.
Polarisering mellan brottsdrabbade och gärningspersoner ska motverkas genom bland annat opinionsbildning. I detta ligger att den som drabbas av brott inte själv ska behöva ta ställning till vilken påföljd som ska ådömas en gärningsperson eller i övrigt i onödan behöva medverka i beslut som rör gärningspersonen. Det är staten som, ytterst genom sina domstolar, ska avgöra vad som ska hända med en gärningsperson. Detta ställningstagande motsäger inte att det i Sverige måste bedrivas en professionell kriminalvård som innefattar relevant och adekvat vård, behandling och olika återfallsförebyggande program. Detta ligger också i RAV:s intresse.
Vi sammanfattade tankegångarna tillsammans så här, som vi i RAV har i frågan:
Det ska vara självklart att en mördare aldrig ska kunna gå fri bara för att det har gått säg, 25 år.
Vi vet inte vad tekniken kan hjälpa polisen med i framtiden men vi vet redan nu att det idag finns teknik som skulle kunna ha löst 30 år gamla mord om polisen bara hade sparat bevis.
Dessutom finns risken att personer erkänner mord när de vet att de inte längre kan lagföras, detta vore en tragedi för såväl den avlidne, anhöriga men också för utredare och andra som arbetat med fallet.
Förslaget till den nya lagen gäller inte bara mord utan också dråp, stämmer helt överens med vårt tankesätt, vår människosyn, vår samhällssyn och kunskapssyn!
De flesta är överens om att man inte kan sätta punkt efter att en närstående bragts om livet och därför är det oerhört skönt att inte heller lagstiftaren längre sätter punkt.
RAV VÄLKOMNAR DEN NYA LAGEN… JA, DET VAR TANKEN ATT FÖRMEDLA MED ARTIKELN!
Det finns otroligt mycket känslor och erfarenheter som vi både behöver hjälp med men som vi också kan dela med oss av, det är ju därför vi har organiserat oss!
Vi lever efter orden ”Generöst ge och ödmjukt ta emot” samt efter mottot
”Tillsammans är vi starka!”.
Det finns ytterligare så många kloka ord som jag lärt mig från RAV-verksamheten, som:
”Kortsiktig kostnad, långsiktig investering”;
”Kompetens kostar men inkompetens kostar betydligt mer”;
”Mänskligt klokt är alltid mänskligt smart”;
”Man skall älska någon som mest när denna förtjänar det som minst”;
”Hämnd är den mörkaste nyansen av sorg”.
Det ligger så mkt bakom sådana här olika ordspråk, ordval, som manar till eftertanke.
Är det någon som har fler ”kloka ord/ramsor/ordspråk så tar jag gärna och tacksamt emot dem, använder dem ofta,
så bara maila dem till mig.
Till något annat som ligger mig varmt om hjärtat, att vi äntligen börjar med aktiviteter runt
om i landet med början i Malmö och Göteborg, att vi spikat anhörighelgen ute i Sandhamn den 24-26 september.
Att det börjar hända saker där alla medlemmar har möjlighet att aktivt delta trots att vi är så spridda runt om i landet,
men just därför desto viktigare!
En annan sak som är mycket glädjande är att vi fått så väldigt många nya medlemmar och stödmedlemmar,
gåvor till driften av verksamheten. Att RAV förekommer så flitigt i debatten, artiklar, TV-program, böcker,
tidskrifter m.m. Det är till och med så att när man skall översätta förkortningen RAV så får jag ibland svar som,
"-Ja ja den organisationen vet jag vad det är", och inte minst bland andra instanser och frivilligorganisationer.
Skulle vi ha lite mer ekonomiska resurser så är jag övertygad om att vi skulle kunna komplettera samhällets
insatser stort runt om i landet, skall forska vidare och se var vi kan få det stödet ifrån.
Så länge så klappar ju hjärtat stort för allas enorma lojalitet och ansträngningar för att få ihop så det går runt med grundidéerna.
Speciellt vill jag naturligtvis nämna Eva-Britt Gabrielsens enorma, oförtrutna jagande av sponsorer, allt från tandläkare till större
firmor och instanser som skänker 2000:- var till vår verksamhet vilket har bidragit stort till att vi kan bedriva verksamhet,
ha en hemsida, nå ut till medlemmar, ha en medlemstidning osv.
Likaså familjen Ström i Falun som toppar med tullverkets 5000:-, Julia Matthis närstående och förståss alla vi andra som
lyckats med stödmedlemmar och någon slant lite här och där. Ja vi är många som försöker vara aktiva och se det hjälper att
våga fråga och ta initiativ. Tusen tack för alla de initiativen som kommer en verkligt behjärtansvärd och seriös verksamhet
tillgodo!
Ja, det där att tillsammans är vi starka är nog inte så dumt
signum sen är det ju så att blir vi ännu fler så blir vi ännu starkare och kan påverka mer. Läser man tidningarna så är
det ju inte någon direkt brist på våldsgärningar med dödlig utgång. Det går ju att nästan dagligen l
äsa om våldsgärningar som begås i fortsatt alldeles för hög utsträckning (skall det finnas överhuvudtaget,
här måste vi ju sträva efter 0-tolerans) vilket också innebär att ytterligare, anhöriga, närstående står i ett NU som
fullkomligt raserar deras existens och framtidstro.
Behoven måste vara gigantiska av det mänskliga lidandet som orsakas av våldshandlingar, det måste vara en huvudsak
likväl som en hederssak att aldrig sluta arbeta mot våld och alltid agera så folk generellt åtminstone tar ställning
antivåld som grund till en attitydförändring. Sen får vi naturligtvis fortsätta sträva efter att bistå med den hjälp
och kompetens vi har att ta hand om konsekvenserna som redan utförda våldshandlingar ställt till med.
Välkomna ni som behöver vår erfarenhet och vår vilja att hjälpa och stödja när det känns som värst! Vi är nu fler än på länge och vi har inget slutdatum på vare sig vårt engagemang eller vilja till att stödja dig som behöver oss.
Se mer på vår hemsida www.rav.se.
