Hej alla medarbetare igen, vilken vinter vi haft! Jag har fastnat ett flertal gånger i snön, har inte en dubb kvar på mina framdäck efter att försöka komma loss från ett par platser där jag fastnat. Det är på landet – Lövsund i Sörmland jag talar om. Där är jag varje helg och ofta tisdag till onsdag eftersom jag börjar 10.30 på onsdagar. Det är ung. 55 minuters körtid från Sthlm till Lövsund och man hamnar i en fantastisk Sörmlandsmylla på den tiden. Lövsund ligger ett par mil hitanför Nyköping vid Tystberga. Ett återhämtningsställe som är obetalbart när man behöver kraft! Så här ser det ut!

Det finns ytterligare ett torp längre upp, en enorm sjö framför huset och sen en å som går över tomten, ett toppenställe ffa sommartid, men i vinter så funderar jag verkligen på påståendet om global uppvärmning, vi har ju 1½ meter snö där vi inte plogat och skottat! Ja, vi får se hur våren tar tag i snösmältningen. Måndagen den 22 februari var Internationella Brottsofferdagen på Norra Latin i Sthlm. En fantastisk dag där vi hade ett bord tillsammans med Röda Korset. Vi visade upp både den första minnesflaggan, Markus bronsplatta som skall finnas på Kungsgatan där han blev ihjälsparkad och alla våra trycksaker. Enorma mängder med personer som besökte oss och blev tror jag berörda över vårt material. Se här:

För att gå plattan på plats på Kungsgatan så samlade vi in namnunderskrifter för att få den på plats. I flera städer går det utmärkt att fixa det men tydligen inte i Sthlm, det måste vi driva igenom. Resten kan var och en se på vår hemsida, det är så glädjande att se hur den levt upp igen, kontrollera den noggrant den har förändrats så mkt till vår fördel, tack Yamile och Erik ni är verkligen superkompetenta och duktiga!



Ja, nu börjar våren förhoppningsvis att avslöja sig med allt vad det kan innebära. Dock så kommer ljuset åtminstone och det är värt allt! Det har ju inte varit några bra nyhetssidor senaste halvåret. En mängd mord och våldsdödade, kanske t om mer än någonsin! Vi har fått kontakt med en del av de drabbade anhöriga, men också bara läst om olika händelser. En del får mig verkligen att tänka efter om hur mkt elakhet kan det finnas. Hur kan man döda medmänniskor, familjemedlemmar, helt okända mfl med de mest bestialiska metoder man tänkas kan? Att till och med närstående kan ta dessa initiativ är helt ofattbart! Vilket trauma för resten av familjen, måste vara dubbelt traumatiskt att befinna sig i en sådan situation! Där man har både offer och gärningsman i den närmaste familjen. Senaste händelserna som är beskrivna i media är verkligen ofattbara, vi måste verkligen ändra attityderna gällande liv och död så att inte ens psykisk sjukdom kan åstadkomma något liknande, den möjligheten måste finnas om alla anstränger sig, men då måste alla vara med på tåget!



Vi står nu inför flera planerade aktiviteter, jag ser RAV-boken som en viktig aktivitet, något som vi kan bidra med och som kan bidra stort med vårt uppdrag, likaså anhörighelgen med uppföljning och sommarkollot med sin uppföljning. Vi har ju t om blivit påminda om att inte missa 1 april som är slutdatumet för nästa ansökan hos Brottsofferfonden, av den anledningen så har jag precis skickat iväg en ansökan på 543 tkr. Vad vi verkligen skulle behöva är just finansiering av lokaler, porto, kommunikation, trycksaker, boken, medlemstidningen, omkostnader för att ge stöd och support både akut och elektivt, samt en deltidsanställning, tänk vilken investering det skulle vara rent samhällsekonomiskt och vilket bidrag till vad samhället fortfarande inte bistår med! Dessa verksamheter är ju inga projekt utan det handlar mer om vår alldagliga verksamhet, där är det svårt att hitta finansiärer. Men om vi fann dem så ser jag vilken otroligt viktig funktion vi skulle kunna vara och vilket bra komplement till de samhällsresurser som inte finns. När behovet är som störst så går det idag bara att hjälpa till med ideella insatser, vilket tar mycket energi av vår verksamhet. Istället skulle vi ha resurser till att kunna skapa bra beredskap till både akuta och planerade insatser som skulle kunna komma mängder av människor tillgodo med allt vad det skulle kunna innebära i rent samhällsekonomiskt vinst. Det är ju så att man kan inte bara ha räddningstjänst i aktion när det brinner eller poliser i tjänst när brott begås det måste finnas en beredskap i funktion när det där händer som ingen förväntat sig. Visst finns brottsofferjourer och andra verksamheter som har dessa resurser, vår verksamhet skulle bredda och komplettera de verksamheterna enormt. Kontakt med personer som gått igenom liknande trauman finns inte i samhället idag, det är vad vi kan bidra och komplettera med. Som jag nämnt tidigare så är jag övertygad om att det finns en stor ekonomisk och livskvalitetsvinst i vår verksamhet. Minskad sjukfrånvaro, ökat stöd, bättre studier för vilka behov som är eftersatta, det i sin tur är en investering istället för en kostnad. RAV är ju en effekt av vad samhället har svårt att bistå nya anhöriga till våldsdödade med! Förhoppningsvis kan samhällsföreträdare en dag förstå vilken insats och komplement RAV kan bli framledes för en grupp människor som genomlider de mest horribla psykiska traumatiska upplevelser någon någonsin kan tänkas gå igenom. Det borde betala sig på många sätt t om på mycket kort tid.



Hälsningar

Sören Sanz



Ordförande i RAV

Riksorganisationen för anhöriga till våldsdödade



08- 616 21 44

070- 710 21 44



soren.sanz@rav.se

soren.sanz@sodersjukhuset.se