Oj vilken hektisk höst, försöker jag jämföra så vet jag inte om jag hittar något liknande i mitt arbetsliv, i alla fall inte under senare år.
Eller så kanske man glömmer eller lägger det åt sidan, det är ju roligt att jobba för det mesta, det viktiga är i
alla fall att det inte är i kombination med tråkigheter. Av den anledningen så har jag inte kunnat vara så aktiv på
vår hemsida senaste två månaderna men börjar nu följa upp om det är något jag missat, inte minst på dialogsidan. Vill
gärna informera om att jag har inte längre tillgång till facebook eftersom de förbjudit detta på sjukhuset, fast jag
hör lite rykten om att de kanske måste frångå det förbudet snart. Det gäller alltså under arbetstid.
Något som verkligen känts värdefullt är att vi på min arbetsplats äntligen börjat ägna oss åt väsentligheter, som ex.
värdegrunder. Tror att det passar min ålder då man kommit så långt på väg i livet att man vågar ta ställning
i många frågor! En sammanfattande grund av allt arbete som lagts ned är VÄRDEGRUNDENS HONNÖRSORD: HÄNSYN – ANSVAR – OMTANKE
Kan tyckas enkelt att ta fram, men se, det har det inte varit, sen skall grundarbetet i sin
tur leda fram till en bemötandekodex och en gemensam värdegrund samt kända gemensamma mål som
alla skall delta i och sträva efter, skapa ett egenansvar för var och en, kopplas till löneutveckling
och först därefter blir vi starka tillsammans.
Mycket av detta arbete tycker jag kan översättas till RAV:s verksamhet, det handlar otroligt mycket om
hur vi bemöter och handskas med varandras olika personligheter och livssituationer, speciellt i de akuta
stödsituationer som vi blir kontaktade till. Varje ord måste vägas, anpassas och sättas in i rätt sammanhang
så att det inte går att missförstås, en konst i sig som kan vara till stor hjälp för dem i nöd. Men också för
att skapa gemensamma kända mål som är väl förankrade bland alla medlemmar så att det skapas sammanhang som
angår och känns meningsfulla att delta i. Minnesflaggorna, påminnelseplattorna, anhörigträffarna, utbildnings-
och gemenskapsträffarna, hemsidan, informationsmaterial, beröringspunkter som föreläsningarna, flaggturnén
och andra utställningar, internationella brottsofferdagen mfl. evenemang kan åstadkomma många sammanhang
där vi behövs och där vi kan beröra och påverka andra människor i vår omgivning att ta ställning antivåld.
Det i sin tur kan ju leda till trygghet, det värsta är att den kan vara falsk när man ser på allt elände som händer.
Trots att jag glömmer att låsa bilen ibland, t om huset ibland och det inte hänt någonting nästa gång man kommer dit
och upptäcker sina misstag så är det nog mer tur än tryggt. Synd att det skall behöva komma en sådan konklusion av just
trygghet som vi alla skulle må så mycket bättre av om den var sann, än all den energi som går åt till att säkra sig mot ev. faror.
Höstens anhörighelg på Sandhamn uppskattade jag mycket, både alla möten men också allt vi gjorde och gick igenom tillsammans.
Eftersom den här konstellationen av RAV inte genomfört ett liknande event tidigare så måste jag verkligen säga
att väldigt många ansträngningar sammanfattningsvis måste ses som en väldigt lyckad och inspirerande helg. Vi
har utvärderat helgen med alla deltagare och sett över både ris och ros. Gemensamt är dock att det varit så
positivt att det är värt att satsa på fler sådana tillfällen om möjllighet ges. En hel del eftertänkbart har
också framkommit som jag tycker skall användas aktivt i planeringen av de som kommer att organisera nästa tillfälle,
om våra resurser kommer att tillåta det. Tack alla ni som deltog och gjorde helgen till vad den gav, mig
gav den mycket värdefulla upplevelser.
Nu skall vi försöka se över vilka delar av Sverige som det finns resurser att anordna anhörigträffar på och
hur vi skall lägga upp dem för att bli så upplevelserika som möjligt. Hoppas också på att flaggtillverkningen
fortsätter, skulle vara kul att få ett litet mail från alla er som syr och som varit i kontakt med mig tidigare,
bara så man får en uppfattning om hur många som är på G.
Jag har varit ute på en otrolig mängd föreläsningar, de flesta anordnade via mitt vanliga jobb på Södersjukhusets
akutmottagning, men också från projektet ”akta hjärtat” som ligger under Hjärnkraft, Talarforum, Confex,
Trygghetsakademien och andra föreläsarförmedlare, men också från RAV:s föreläsningsutbud. Bra tillfällen
allihop att informera om RAV:s existens. Har varit i Sthlm förståss, Uppsala, Sundsvall, Örebro, Skara,
Göteborg, Uddevalla, Norrköping, Luleå, Jönköping och Nyköping bara under hösten så det har varit mycket
flackande, men många intressanta möten. Mycket av föreläsandet är gjort men en hel del återstår i år, dock
med lite mer återhämtningstid mellan uppdragen vilket jag tror uppskattas, speciellt från min dagliga arbetsplats.
Avslutningsvis så vill jag tacka alla er som skrivit till mig med alla era förtroenden. Även de många poliser
som så spontant börjat lämnat ut information om RAV:s verksamhet till behövande personer som tydligt behövt den
hjälp vi kan erbjuda med medmänskligt stöd i en omtumlande och chockartad situation, när de fått besked om att en
nära anhörig hittats, dödad av en annan människa.
Nu skall jag krypa ihop hos mina tjejer Nancy & Julia (mops & fransk bulldogg) för att känna på den trygghet
de ger en och låta ytterligare ett dygn få bli ”dåtid”.
