|
Så går vi då in i hösttid vare sig vi vill eller ej. Jag har varit i Sörmlandsmyllan så mycket som det bara går,
där har jag mitt batteri som jag återladdar utifrån allt jag upplever och konfronteras med på SÖS akutmottagning
och RAV:s verksamheter. Båda berör och engagerar mycket. Det har ju inte varit en trevlig höst att läsa om alla
övergrepp och mord som faktiskt skett sedan senaste månadsbrevet. Det innebär att stigmatiseringen av våldsdödade
ytterligare pågår och det skapar ytterligare behov av att vi finns. Det bevisar inte minst de påringningar vi fått
från anhöriga till våldsdödade, t om redan dagen efter att morden blivit kända för dem. Vem kommer inte ihåg den dagen
då vi själva stod i blickpunkten och var mottagare av den informationen.
Men nu till vår uppgift, nu är vår träff snart på G, snart startar vi vår flaggverkstad, förhoppningsvis
får vi en ekonomisk grund att stå på när nu vår ansökan gått iväg till BroM den1:a oktober. Jag är förstummad
av all vänlighet som kommer från både anhöriga och inte minst Studiefrämjandet som t om erbjuder sig att lindra
våra personliga kostnader vid vår anhörigträff den 15 november! Jag är övertygad om att vi har konceptet i våra
stadgar och spär vi sedan på med vår omtanke om andra kommande medlemmars behov av stöd och hjälp så är vi på
god väg att hitta vår värdegrund och målsättning. Julia Matthis är på G att få fram det stödinstrument som vi
så väl behöver i de ganska överraskande situationer vi hamnar i när det gäller förfrågan om akuta stödåtgärder.
Nu senast ville man ha hjälp från BOJ i Göteborg med en gruppsammankomst där en kvinna har stort behov av att
ingå som just nära anhörig. Ja vi behöver ju inte fundera över behovet av vår existens, den finns väldigt tydligt!
På blåljusdagen i Kungsträdgården så blev jag intervjuad i direktsändning på en jätteskärm och Carina H stod bredvid mig,
jag berättade om vårt arbete men också om vem Carina var och det blev ganska tyst. Programledaren sa sen att han fick ett
”äpple i halsen” bara av att höra att hon var Englas mamma, tala om att beröra, just att beröra tror jag är en oerhört
viktig funktion för RAV för att få genomslagskraft och bli lyssnade till. Här är vi unika med var och en av oss och våra
erfarenheter. Är övertygad om att det är viktigt att vi går ut och berättar om vår sorg och bedrövelse och dess konsekvenser
där så onödig ondska ingått. Naturligtvis när man är i sådan stabil situation så man kan hantera det.
Många situationer vi läst om på senare tid skulle man ha önskat att det funnits närstående, familj eller vänner som fångat upp
och vågat agera och gå vidare med de signaler som ev. funnits kring de händelser med våldsdödade inom familjer. Det är på
tiden att någon myndighet tar problematiken på allvar och gör och ger information i hur vi kan lära oss att bättre notera
och agera i hur man kan ta hand om sådana signaler. Likväl vart man kan vända sig för att få hjälp. Vilka enormt tragiska
och svåra känslomässiga slitningar det måste vara när man har gärningsman och offer så nära varandra, t om i familjen!
Också en grupp som vi måste se vilka specifika behov som de kan behöva i en så komplicerad situation.
Vi i RAV skall i alla fall se över det behovet i vår verksamhet så att vi kan vara med och sprida information och förebygga.
Vem / vilka kan man vända sig till för att få en helhetssyn på en situation där någon är dödshotad?
Hur kan vi förebygga innan det händer, inte bara efteråt, när det redan har hänt?
Ja jag är nog lika novis som alla andra, men viktigt är nog att vi vänder oss till den kommande generationen om vi skall
lyckas med förebyggande insatser. Därför föreläser vi i antivåldsgruppen för c:a 16 000 skolelever varje år, c:a 13 000
vuxna med våra föreläsningar omkring våldets konsekvenser, kroppens sårbarhet och alla dess konsekvenser med för tidig
död och mänskligt lidande.
Sen skall vi inte glömma att tala om de enorma samhällskostnaderna! På SÖS-akuten skall vi nu starta en studie omkring
vad våldsskador kan handla om gällande just samhällskostnader. Inte för att någon vill förringa det mänskliga lidandet
på något sätt, som påverkar anhöriga och närstående i resten av deras liv, men bara för att få en uppfattning om vilka
samhällsvinster vi skulle få om inte våldskadade fanns. Hur lätt vore det inte att säga JA till alla förebyggande
antivåldsinitiativ som kostar en slant…vi vet ju bara av sunt förnuft att varje spenderad krona i sammanhanget säkerligen
ger minst 1000 åter! Tror det kan få politiker att mer intresserat lyssna på våra budskap om samhällsekonomin finns med!
Det handlar inte bara om sjukvårdskostnader utan även uteblivna skatteintäkter via förlorad arbetsinkomst,
fängelsekostnader för gärningsmannen/männen m.m. intressanta fakta som vi hoppas skall öppna den debatten!
I alla dessa sammanhang, föreläsningar, debatt,
studier dokumentationer tycker jag vi skall nyttja varandras olika kompetenser ffa vi i RAV och SÖS-antivåldsgrupp.
Lite praktiska detaljer som vi tagit beslut om, ex. att ta emot donationer, medlemskapskostnad via SMS och skapa lönsamhet.
På vår hemsida erbjuder vi tjänsten som VIATEL tillhandahåller. Där kan man donera 3-200 kronor till vår verksamhet via ett
femsiffrigt prefix. Tjänsten är tillgänglig dygnet runt. Vi kan gå in via en internetsida och se efter när som helst hur
mycket som inkommit. Medlen skickas till verksamhetens bankkonto. Vi kommer att få anslutningskostnaderna gratis samt den
månatliga kostnaden halverad till 150:-/månad, som en sponsorgåva av VIATEL efter att de lyssnat av vad RAV står för.
Jag har inte hunnit med själva anmälan ännu men har börjat skriva på den, sen tar det 10 dgr innan funktionen träder i kraft.
Oktober innehåller också en styrelseträff för alla i styrelsen hemma hos generösa Oddvar och Eva-Britt Gabrielsen i Gävle.
Vi skall dit redan nu på lördag den 3 oktober vilket vi ser fram emot inte minst eftersom vi i så stor
utsträckning har våra kontakter elektroniskt.
Sen i november får vi alla möjlighet att träffas den 15 november här på Södersjukhuset.
Till den träffen har vi ju bjudit in alla medlemmar, blivande medlemmar, gamla medlemmar
och intresserade av vår verksamhet också något att verkligen se fram emot. Både av umgängesskäl
men också för att ge och få information, åsikter och ha en gemensam dialog.
Var också på vakt på hemsidan, snart kommer information och kallelse till Minnesflaggverkstaden,
skall berätta mer vid våra träffar! Hoppas mycket på det materialet, både som ett sätt att hantera sorgen,
minnena men också att hedra personen i fråga, låta vederbörande leva vidare på ett synligt sätt trots att
han eller hon är död. Men också ett ypperligt sätt att beröra andra människor och vara med och påverka!
Med hopp om en vidare bra Oktober, kanske med lite ”Brittsommar”.
Sören Sanz
Ordförande i RAV
|
