Ja så var den semestern över…. hur fort kan det gå?!



Nåväl jag har varit ledig så lång tid som 5½ vecka och varje dag har jag haft solsken, även om det varit någon skur då och då så har solen kommit fram igen och dominerat. Underbart! Ja, i nuet så är det svampskogen som gäller utifrån vardagsjobbet som ju börjar ta tid och energi förstås!



Den här sommaren har vi väl tyvärr fått läsa om en mängd övergrepp, våld och mord. Brås rapportering ang. våldsdödade är första halvåret i år nästan lika högt som det brukar vara på ett helt år!



Vad jag reagerat kraftigt på är rapporteringen omkring de unga gärningsmännen som utfört flera av dessa övergrepp! Trots att de yngsta gärningsmännen snart är myndiga så framställs de som de är barn i 7-årsåldern och inte vet vad som är rätt och fel. Av den anledningen tas extra hänsyn till dem i rättegångarna, rapporteringen om en ångestattack som en av gärningsmännen fick gick det att läsa en helsida om.



Min reaktion, ja men hallååå, är inte det en självklarhet, att slå ihjäl en annan människa, självklart ger det ångest om man är i sina sinnens fulla bruk. Rapporteringen som jag reagerar emot är den som är nästan förlåtande för att de är så unga. När jag var 17 år nog sjutton visste jag att det var fel att slå ihjäl medmänniskor! Många frågetecken samlar sig och man slutar aldrig fundera över vad som gick snett, varför ingen i omgivningen reagerat tidigare. Nog tror jag att medmänniskor är bättre på att läsa av hur andra människor mår, genom beteenden, reaktionsmönster, om någon är deprimerad, kanske destruktiv i både ord och handling, men ändå väljer omgivningen att inte reagera eller agera!



Tyvärr så kan vi fortsätta läsa om ytterligare fler mord de senaste dagarna, vart är vi på väg?? Det ena är ju värre än det andra, var finns gränssättningarna bland gärningsmännen och de som finns närmast kring dem.



När det gäller kvinnomisshandel i nära relation så undrar jag hur kärlek, passion och åtrå kan förvandlas till sådan ondska att man tar sig rätten att avsluta en annan människas liv på de mest bestialiska sätt man kan tänka sig, t om en människa som fött ens gemensamma barn. Hur elak kan man bli, och om igen varför har inte omvärlden reagerat tidigare, det bara måste finnas vissa avslöjande signaler!



Jag ser massor med lidande för de närstående, ja även närstående till gärningsmännen förstås, det måste vara ett hel…te att både älska en människa och hata dennes gärningar, på en och samma gång! Vilket kaos det måste vara!



Men att hitta förmildrande omständigheter hos en människa som tar sig friheten att bestämma sig för att avbryta en annan människas liv alldeles för tidigt, existerar inte hos mig i alla fall. Det får kosta lite ångestattacker även om de far illa så har de ju faktiskt gjort andra mångdubbelt så illa, den åsikten står jag för, så mycket människovårdare jag än är!



Nog om detta, var bara tvungen att visa min inställning, även om någon skulle tycka den är gammalmodig och primitiv!



Jag får mer och mer behov av att träffa er som nu tagit steget till att bli medlemmar i RAV. Är ytterst tacksam att ni tagit detta beslut. Av den anledningen skulle det glädja oss alla i styrelsen om varje ny medlem skulle kunna komma loss och delta i vårt närmaste evenemang.



Det är en vanlig kaffeträff hos mig på Södersjukhusets akutmottagning. Vi bjuder er till lokaler, som är mycket speciella, 14 meter under jord, en upplevelse bara det, att se vårt katastrof- och krigsmedicinska center.



Där bjuder RAV på fika en eftermiddag i oktober, bara för att se och möta varandra, både medlemmar, styrelse och stödmedlemmar samt alla som är intresserade av att ev. bli medlemmar/stödmedlemmar.



Jag hälsar er alla redan nu riktigt hjärtligt välkomna!



Se vidare info på vår hemsida: www@rav.se . Där kommer att finnas alla detaljer om tid, plats, hur jag möter upp och guidar er vidare så kan vi både umgås och ge en del information!

Tillsammans är vi starkare!

Sören Sanz, ordförande, RAV
Riksorganisationen för anhöriga till våldsdödade