RAVs Sakfrågor

Sakfrågor - Med berättelser från verkligheten

Fem sakfrågor vi driver

RAV arbetar för att påverka och förändra samhället, politiker, myndigheter, polisen och andra som kommer i kontakt med anhöriga till våldsdödade genom att belysa, förändra och förbättra situationen för anhöriga till våldsdödade. 

För RAV är det viktigt att exemplifiera berättelser och upplevelser från våra medlemmar och styrelsemedlemmar – för att Du inte skall behöva gå igenom samma prövning. Nedan är tre sakfrågor vi driver och som exemplifieras av vår styrelseledamot Susanne Klatzkow.

1. Skadestånd

Det är stora skillnader gällande vem som BROM (Brottsoffermyndigheten) väljer att betala ut till.  Även om dom fallit/vunnit laga kraft, samt att det i domen finns beslut på till vem som skadestånd ska betalas ut till och hur mycket; åligger det ändå den enskilde att först ansöka om detta, i en lång turordning innan man kommer till BROM (läs mer i vår steg-för-steg guide här). Om du får ut pengar (sällan från GM eller via Kronofogden) från ditt försäkringsbolag, så dras dessa pengar av från den totala summan. 

Är du anhörig till en kriminell eller f.d. kriminell som kanske försöker ta sig ur kriminaliteten, så gör BROM inga undantag. I regel utbetalas inga pengar med motiveringen att den avlidne gjorde ett val och därmed tillfaller inga pengar till dom anhöriga.

I Susannes fall gjordes en anmälan till fel försäkringsbolag (hade bytt försäkringsbolag och glömde i händelsen centrum), de visste men sade inget! Så när beslutet väl var klart år 2020, 7 år efter brottet, så fick Susannes tre bröder ett skadestånd. Susanne fick docj inget, med motiveringen att hon anmält till fel försäkringsbolag. Att hennes bröder hade missat att göra en ändring under resans gång till Kronofogden på deras krav, blev godkända efter att Susanne meddelat detta och samtalat med dem så att bröderna fick sina, men hennes situation gick inte att ändra på? 

2. Målsägandebiträde

Statens motivering att spara pengar drabbar återigen anhöriga till våldsdödade. Att få någon nära våldsdödad är det grövsta brott man kan drabbas av. Inte ens här ser man till brottsoffrets bästa.

Målsägarbiträdet är för målsägande/målsägare av stor betydelse och trygghet att luta sig emot under hela rättsprocessen. Även om man inte med sin närvaro kan påverka och att det oftast är videouppspelningar (från Tingsrätten) i Hovrätt är det en viktig pusselbit i hela sorgeprocessen för målsägande.

RAV rekommenderar att man närvarar vid rättegångarna och de allra flesta är med. RAV har under flera år velat förlänga målsägarbiträdets roll och ansvar för målsäganden.

Under Tingsrätt, Hovrätt eventuellt Högsta Domstol –  genom hela skadeståndsprocessen som kräver mycket energi från dom anhöriga. Nu har man gjort precis tvärt om.

3. Krisstöd

I Susannes fall var krisstödet helt obefintligt. Hon och hennes bröder blev aldrig kontaktade av polisen och än mindre ställdes frågan om krisstöd. Den har de fått söka efter själva. Dock klargjordes det i efterhand, att Susanne och hennes bröder  hade rätt till krisstöd och att försäkringsbolaget skulle stått för 10 samtalstillfällen. 

Krisstödet ska finns i varje kommun och ska ligga hos socialtjänsten, men den fungera inte. Har aldrig fungerat utom i ett fall. Fallet med Peter, pojken som blev nerhuggen av sin kompis. Danderyd kommun gick in och gav alla nära berörda krisstöd och hela skolan – så skall det alltid fungera!
 
Enligt mänskliga rättigheter är detta något som vi alla har rätt till, men som inte följs i Sverige. Det ser också olika ut från kommun till kommun.

4. Straffrabatt

Straffmyndiga, som fyllt 15 år, får 80 procents rabatt. 18-åringar kan räkna med halva tiden. Straffet bör stå i proportion till brottets allvar. 

Vi måstegöra allt för att hindra unga människor från att fastna i kriminalitet. Men när personer begår upprepade, grova våldsbrott som rån, misshandel eller mord, bör det spela mindre roll om de är 18, 19 eller 23 år gamla. För Moderaterna handlar inte detta om röstfiske – utan om att bygga ett tryggt samhälle där grova brott straffar sig. 
 
Straffet bör stå i proportion till brottets allvar. Det är många gånger stötande när myndiga människor som begår ”vuxna brott” tillåts långtgående straffnedsättningar. Att regeln dessutom en gång i tiden utformats med beaktande av den tidigare myndighetsåldern om 21 år gör det om möjligt än tydligare att det kan vara dags att överväga en förändring.
 
Exempel: 

Hovrättens dom i fallet med den hedersmördade 19-åriga kvinnan i Landskrona väcker två principiella frågor kring svensk rättskultur. Den ena frågan handlar om de uppseendeväckande låga straff som döms ut för mord och våldsbrott i allmänhet. Den andra frågan handlar om hur dessa låga straffsatser påverkar kampen mot heders-våld i synnerhet.

Den 19-åriga kvinnan mördades förra året av sin 17-årige bror, eftersom hennes självständiga livsstil uppfattades som en utmaning mot familjens heder.

5. Befriar Gärningsman efter 2/3 av straffet

Huvudregeln är att man sitter i fängelse 2/3 av det dömda straffet, och därefter sker en villkorlig frigivning (26 kap 6 § BrB). Att notera är att man även får räkna av tiden man har suttit häktad från fängelsestraffet. När den dömde friges villkorligt, börjar en så kallad prövotid att löpa
 
En person som upprepat återfaller i brottslighet och döms till frihetsberövande bör inte ha chans att friges i förtid, straffet bör stå i proportion till brottets allvar.  
 
Den som uppsåtligen berövar annan livet döms för mord till fängelse i tio år eller på livstid (3 kap. 1 § brottsbalken). Om brottet med hänsyn till de omständigheter som föranlett gärningen eller annars är att anse som mindre grovt döms för dråp till fängelse i lägst sex och högst tio år (3 kap. 2 §) bör ändras och straffet ska stå i proportion till brottets allvar och om flera gärningsmän finns ska dessa dömas vid samförstånd vid mord. 
 
Medgärningsmannaskap innebär att två eller flera individer går samman och utför en brottslig gärning gemensamt. Det kan exempelvis handla om att ett gäng misshandlar ett offer eller begår ett mord tillsammans. Sällan åtalas individerna för att ”tillsammans och i samförstånd” begått brottet, här bör lagen också ses över och straffet bör stå i proportion till brottets allvar och därmed dömas i samförstånd. 

Din gåva gör skillnad

RAV är anslutna till 90-konto. Det innebär att organisationen  kontrolleras av 90-konto och följer Svensk insamlingskontrolls regler. Det är din garanti och vårt löfte att din gåva gör skillnad. 

Språkrör, föreläsare och ledamot

Ewa-Britt Gabrielsen

Hej, jag heter Ewa-Britt Gabrielsen och är från Gävle. Jag är mamma till Marcus som helt oprovocerat sparkades ihjäl på Kungsgatan i Stockholm den 5 maj 2005. Marcus avled den 7 maj utan att ha vaknat upp efter de massiva sparkar han fått mot sitt huvud.

Marcus var vår ende son och i september samma år skulle han ha fyllt 30 år. Alla Marcus framtidsdrömmar, och även våra, totalkraschade på en sekund. Min man Oddvar och jag bestämde tidigt att göra något för att försöka hejda detta totalt meningslösa våld som pågår i vårt samhälle.

Marcus sa alltid att man skulle lägga energin på bra saker. Det har vi försökt göra genom att vara ute i skolor och berätta om vad sparkar och slag kan få för följder. Tyvärr avled Oddvar i november 2009. Jag kommer att fortsätta med vårt arbete i mån av tid och ork.

Föreläsningen består av en bildpresentation av Marcus där man får lära känna honom medan jag berättar. Efter det följer ett bildspel med musik från platsen där allt hände och fram till domarna som avkunnades. Sist spelas en sång som Marcus bästa barndomsvän skrev den natten när han fick reda på vad som hänt. Efteråt får man ställa frågor. Föreläsningen tar cirka 60 till 90 minuter.