Vi på RAV vill

– Vara medmänskligt stöd till anhöriga och andra närstående till våldsdödade, inte bara i direkt anslutning till brottet utan även i den process som pågår till långt senare. 

– Aktivt samla in och lyfta fram frågor, problembilder och erfarenheter som anhöriga kan drabbas av. 

– Göra anhörigas röster hörda i samhället och via medier, samt att vara anhörigas språkrör gentemot politiker och myndigheter. 

– Verka opinionsbildande för att förbättra villkoren för anhöriga till våldsdödade.

– Vara remissinstans vid utredningar och lagförslag som berör våldsdödade och deras anhöriga. 

– Utbilda resurspersonal för att förbättra bemötandet av våldsdödade och deras anhöriga. 

– Bidra till gemenskap för anhöriga och andra närstående till våldsdödade. 

För dig som drabbats

Att mista en anhörig eller vän genom mord är en traumatisk upplevelse och vi vet att många behöver stöd och hjälp. Vi har utvecklat en steg-för-steg guide där vi samlat nyttig information till dig som anhörig. Vi svarar även på de vanligaste frågorna samt förklarar de viktigaste orden som du som anhörig kan stöta på. 

Vi erbjuder aktiviteter och träffar för dig som anhörig eller i nära relation till den våldsdödade.

Att bemöta en drabbad

Att bemöta någon som mist någon till följd av våldsbrott är svårt i form av att veta hur man skall agera och vad man skall säga. Genom ökad förståelse och kunskap om anhörigas situation kan du känna dig tryggare och lugnare. Vi på RAV anordnar föreläsningar och informationsträffar efter era önskemål.

Vi har bl.a. varit på informationsträff hos Boutredarna i Stockholm och hållit föredrag på Brottsofferveckan.

Medlemskap

För oss är alla våra medlemmar viktiga. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Vår vision och övertygelse är att  vi tillsammans kan bidra till att få anhörigas röster hörda, samt bidra med hjälp och stöd till anhöriga. 

Med en gåva till RAV stöder du vårt ideella arbete för att verka stödjande och opinonsbildande för anhöriga och andra närstående till dem som har mördats, eller kan antas ha blivit dödade genom våldsbrott.

Din gåva gör skillnad

RAV är anslutna till 90-konto. Det innebär att organisationen  kontrolleras av 90-konto och följer Svensk insamlingskontrolls regler. Det är din garanti och vårt löfte att din gåva gör skillnad. 

Träffar

Med anledning av Covid-19

På grund av rådande Covid-19 så kommer vi tyvärr inte kunna genomföra planerade träffar. Vi följer nyhetsuppdateringar och rekommendationer från Folkhälsomyndigheten noggrant.  Vi är många som behöver träffas, dela tankar och få ett värmande stöd av varann. Vi hoppas på att vi kan träffas inom en snar framtid. 

Ta hand om varandra!

Årsmöte 2021

Årsmötet 2021 kommer att ske digitalt på grund av Covid-19. Mötet kommer att ske digitalt antingen i Teams eller Zoom. Mötet kommer att äga rum den 15/4 kl 19:30.

Läs mer »

Anhörigträff Arboga

Våra anhöriga efterfrågar en fysisk träff. Behovet av stöd är viktigt även i denna surrealistiska tid. RAV kommer att…

Läs mer »

Anhörigträff Gävle

Våra anhöriga efterfrågar en fysisk träff. Behovet av stöd är viktigt även i denna surrealistiska tid. RAV kommer att…

Läs mer »

Anhörighelg vår 2021

Vårens preliminära anhörighelg har flyttats till hösten tillsammans med höstens anhörigträff. Detta innebär att hösten kommer att bestå av två anhörighelger…

Läs mer »

Anhörighelg höst 2021

Med anledning av att vårens anhörigträff flyttats till hösten. Detta innebär att hösten kommer att bestå av två anhörighelger – en på väst-sidan och öst-sidan…

Läs mer »
Engagera er på vår Facebooksida - Ge stöd och få stöd
Comments Box SVG iconsUsed for the like, share, comment, and reaction icons

SORG OCH SAKNAD

Sorgen och saknaden går aldrig över men man blir bättre på att hantera den med tiden. ❤️💔

Lena Tengerströms lillasyster Åsa, 53 år, blev brutalt mördad på nyårsaftonen 2019. En fest mellan tre kvinnor som spårade ur totalt och slutade i ett besinningslöst våldsdåd med över 100 knivhugg från en av kvinnorna.

I länken/inslaget nedan berättar Lena om den stora sorgen och tiden efter sin systers död.

www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/forlorade-sin-lillasyster-i-brutala-nyarsmordet-nu-berat...

Källa: SVT Foto: Sara Carlzen
... Se merSe mindre

SORG OCH SAKNAD

Sorgen och saknaden går aldrig över men man blir bättre på att hantera den med tiden.  ❤️💔

Lena Tengerströms lillasyster Åsa, 53 år, blev brutalt mördad på nyårsaftonen 2019. En fest mellan tre kvinnor som spårade ur totalt och slutade i ett besinningslöst våldsdåd med över 100 knivhugg från en av kvinnorna. 

I länken/inslaget nedan berättar Lena om den stora sorgen och tiden efter sin systers död. 

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/forlorade-sin-lillasyster-i-brutala-nyarsmordet-nu-berattar-lena-om-stora-sorgen

Källa: SVT   Foto: Sara Carlzen

RAV önskar er alla en trevlig helg och Valborg i denna surrealistiska tid.

Var rädd om er!

www.rav.se
... Se merSe mindre

RAV önskar er alla en trevlig helg och Valborg i denna surrealistiska tid. 

Var rädd om er! 

www.rav.se

❤️TILL MINNE AV SANIJE, 44 ÅR ❤️

Linköping - en stad i sorg när ljus tänds för att hedra Sanije Dubrani. 🕯

Så fruktansvärt, så sorgligt och så smärtsamt. RAV, alla anhöriga medlemmar och följare skickar sina varmaste kramar och tankar till familjen, släkt och vänner till Sanije.

Sanije knivhöggs till döds i en gångtunnel i Linköping.
Hon var på väg att träffa sina barn vid ett möte anordnat av socialen då hon stötte på sin exman. Det blev hennes död.

– Hon var varmhjärtad och ville alla det bästa. Jag saknar henne jättemycket, säger äldsta sonen Mujo Saciri, 19.

På sin Facebook skriver sonen: ”Vila i frid mamma, du var alltid en krigare hoppas du har det bra jag älskar dig”.💔

www.expressen.se/nyheter/sanije-44-mordades-exet-misstanks-hon-var-sa-radd/

Källa: Expressen Foto: Alex Ljungdahl/privat
... Se merSe mindre

❤️TILL MINNE AV SANIJE, 44 ÅR ❤️

Linköping - en stad i sorg när ljus tänds för att hedra Sanije Dubrani. 🕯

Så fruktansvärt, så sorgligt och så smärtsamt. RAV, alla anhöriga medlemmar och följare skickar sina varmaste kramar och tankar till familjen, släkt och vänner till Sanije. 

Sanije knivhöggs till döds i en gångtunnel i Linköping.
Hon var på väg att träffa sina barn vid ett möte anordnat av socialen då hon stötte på sin exman. Det blev hennes död. 

– Hon var varmhjärtad och ville alla det bästa. Jag saknar henne jättemycket, säger äldsta sonen Mujo Saciri, 19.

På sin Facebook skriver sonen: ”Vila i frid mamma, du var alltid en krigare hoppas du har det bra jag älskar dig”.💔

https://www.expressen.se/nyheter/sanije-44-mordades-exet-misstanks-hon-var-sa-radd/

Källa: Expressen Foto: Alex Ljungdahl/privatImage attachment

Kommentera på Facebook

Fruktansvärt sorgligt... 😔Stackars efterlevande barn... 💓

Tungt för barnen hoppas dom får allt stöd ❤️

Vila i frid

❤️

💔

💔🙏🏼💔

❤️🙏❤️

❤️

❤💔❤

😥💖

View more comments

❤️TILL MINNE AV ALINE, 40 ÅR❤️

Alvesta - en stad i sorg när ljus tänds för att hedra Aline Rivuzumwami 🕯

Så fruktansvärt, så sorgligt och så smärtsamt. RAV, alla anhöriga medlemmar och följare skickar sina varmaste kramar och tankar till familjen, släkt och vänner till Aline.

Det var i lördags eftermiddag som flera vittnen hörde ett skrik och såg den 40-åriga mamman Aline Rivuzumwami falla till marken.

På tisdagen besökte tolvåriga dottern Matilda mordplatsen för första gången – för att bearbeta och med egna ögon få se var hennes mamma slets ifrån henne. Med som stöd var hennes pappa Anders – tidigare sambo med Aline. Båda tände ljus och la ner rosor för att hedra Aline.

www.expressen.se/kvallsposten/aline-var-gladare-an-pa-lange-da-kom-mordaren/

Källa: Kvällsposten Foto: Jens Christian
... Se merSe mindre

❤️TILL MINNE AV ALINE, 40 ÅR❤️

Alvesta - en stad i sorg när ljus tänds för att hedra Aline Rivuzumwami 🕯

Så fruktansvärt, så sorgligt och så smärtsamt. RAV, alla anhöriga medlemmar och följare skickar sina varmaste kramar och tankar till familjen, släkt och vänner till Aline.  

Det var i lördags eftermiddag som flera vittnen hörde ett skrik och såg den 40-åriga mamman Aline Rivuzumwami falla till marken.

På tisdagen besökte tolvåriga dottern Matilda mordplatsen för första gången – för att bearbeta och med egna ögon få se var hennes mamma slets ifrån henne. Med som stöd var hennes pappa Anders – tidigare sambo med Aline. Båda tände ljus och la ner rosor för att hedra Aline.

https://www.expressen.se/kvallsposten/aline-var-gladare-an-pa-lange-da-kom-mordaren/

Källa: Kvällsposten  Foto: Jens ChristianImage attachment

Kommentera på Facebook

styrke kramar , det gör så ont -

❤️❤️❤️

❤❤❤

Vila i frid Alina

🥀❤🥀

❤️

Fruktansvärt sorgligt all styrka till barnen ❤️💕💕💕

❤️

♥️

❤️

❤❤❤

😢😢😢😢😢😢😢😢

<3

😭😭😭😭😭

❤️❤️😢😢❤️❤️

❤❤❤

💔

♥️♥️

❤️

<3

❤️

View more comments

UPP TILL BEVIS REGERINGEN!

Att stärka anhörig- och närståendeperspektivet

Inom loppet av tre veckor har fem kvinnor blivit dödade.

•En 18-årig tjej i Höör
•En nybliven 20-årig mamma i Älta.
•En 45-årig niobarnsmamma i en gångtunnel i Linköping.
•En mamma i en lägenhet i Huddinge.
•En 40- årig kvinna mitt på öppen gata i Alvesta.

Kvar finns alla anhöriga som fullständigt kollapsar och tappar fotfästet till ett normalt fungerande liv. RAV anser att stödet till anhöriga ska bli starkare och vi vill att det i varje kommun ska finnas en stödperson eller en krissamordnare.

Media har upprepade gånger under våren sökt en kommentar från regeringen kring uppgifterna om att stödet till brottsoffer brister.

Justitiedepartementet uppger att frågan inte är departementets ansvar och hänvisar till Socialdepartementet. Socialminister Lena Hallengren meddelade att hon inte kunde ställa upp på en intervju, men lämnade en skriftlig kommentar där hon skev att tillgången till omedelbart krisstöd för brottsoffer, anhöriga och vittnen kan vara helt avgörande för att förhindra komplicerade sorgeprocesser. Hallengren skrev att ansvaret för kris- och traumastöd är en fråga för såväl psykiatrin som hälso- och sjukvården samt socialtjänsten. Socialministern skrev vidare att regeringen satsar cirka 6,7 miljarder 2021 för att stärka primärvården som är första ingången vid psykisk ohälsa.

"Mycket finns dock kvar att göra. Att stärka anhörig- och närståendeperspektivet i vården och omsorgen är en viktig fråga för regeringen som vi kommer att få skäl att fortsatt engagera oss i," svarade Hallengren

Källa: SVT
... Se merSe mindre

Kommentera på Facebook

Japp 👍, ja till offren och nej till förövare - konsekvenser och boja samt straff och obehag, inte som nu med sötebrödsdagar under straffet. Namninsamling po det!

VI GLÖMMER ALDRIG 7 APRIL 2017 - TERRORATTACKEN I STOCKHOLM 💔

För på dagen för 4 år sedan på Drottninggatan. Blod, skadade och döda människor. Svenska folket kastades in i en skrämmande verklighet. Där fanns efter attacken, Polis, räddningstjänst, sjukvården och mängder med andra som gjorde ett fantastiskt jobb.

RAV, våra medlemmar och följare skänker mängder av kärlek och kramar till anhöriga, de som skadades och alla drabbade. Den värmande kärleken som efteråt visades var enorm efter denna vidriga terrorattack.

Dela gärna 🙏🏻❤️

www.rav.se

Foto: Roland Lundgren
... Se merSe mindre

VI GLÖMMER ALDRIG 7 APRIL 2017 - TERRORATTACKEN I STOCKHOLM 💔

För på dagen för 4 år sedan på Drottninggatan. Blod, skadade och döda människor. Svenska folket kastades in i en skrämmande verklighet. Där fanns efter attacken, Polis, räddningstjänst, sjukvården och mängder med andra som gjorde ett fantastiskt jobb.

RAV, våra medlemmar och följare skänker mängder av kärlek och kramar till anhöriga, de som skadades och alla drabbade. Den värmande kärleken som efteråt visades var enorm efter denna vidriga terrorattack. 

Dela gärna 🙏🏻❤️

www.rav.se

Foto: Roland Lundgren

Kommentera på Facebook

Mina tankar är med alla drabbade ❤️ 🕯

”DET MÅSTE FINNAS ETT OMHÄNDERTAGANDE”

Att som anhörig till våldsdöd få rätt stöd i tid är ett problem. Det menar både Brottsofferjouren och RAV.
– Det är ett problem på många ställen att komma i åtnjutande av professionellt stöd, säger Sven-Erik Alhem, förbundsordförande Brottsofferjouren.

RAVs språkrör Ewa-Britt Gabrielsen, menar att det finns stora brister i möjligheterna att få stöd som anhörig. Ewa-Britt anser att det borde vara en självklarhet att det ska finnas ett stöd efter att polisen har lämnat dödsbud i hemmet, en stödperson eller en krissamordnare.
– Där sitter anhöriga och taket har nyss ramlat ner i huvudet på dem och vet ingenting. Man vet inte vad man ska göra. Det måste finnas ett omhändertagande.

Källa: SVT.se

www.svt.se/nyheter/inrikes/brottsofferjouren-det-ar-ett-problem
... Se merSe mindre

”DET MÅSTE FINNAS ETT OMHÄNDERTAGANDE”

Att som anhörig till våldsdöd få rätt stöd i tid är ett problem. Det menar både Brottsofferjouren och RAV.
– Det är ett problem på många ställen att komma i åtnjutande av professionellt stöd, säger Sven-Erik Alhem, förbundsordförande Brottsofferjouren.

RAVs språkrör Ewa-Britt Gabrielsen, menar att det finns stora brister i möjligheterna att få stöd som anhörig. Ewa-Britt anser att det borde vara en självklarhet att det ska finnas ett stöd efter att polisen har lämnat dödsbud i hemmet, en stödperson eller en krissamordnare. 
– Där sitter anhöriga och taket har nyss ramlat ner i huvudet på dem och vet ingenting. Man vet inte vad man ska göra. Det måste finnas ett omhändertagande.

Källa: SVT.se

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/brottsofferjouren-det-ar-ett-problem

Kommentera på Facebook

När min mamma mördades för 26 år sedan så fanns BOJ redan då men inte ens då fungerade stödet trots att den fanns där mamma bodde. Polisen kontaktade inte dom när jag fick dödsbeskedet på polisstationen mitt i natten. Hade som tur var en granne som jag stötte på 3 dagar efter dödsbeskedet och det visades sig att hon var Brottsoffer assistent/kurator så hon fick ta hand om mig. Fick så mkt stöd sen både före rättegången och efter.

Det minsta vi anhöriga kan begära är ett omedelbart stöd från samhället när det värsta som kan hända har hänt 😢

MINNEN, SORG OCH SAKNAD

Tack Olivia Portnoff-Klatzkow för ditt fina brev, dina känslor och kärleken till din farbror Leif Klatzkow, som brutalt dödades 2013. 💔❤️

Vi stod på balkongen jag och mina vänner. Jag iklädd en vacker vit klänning, precis nyduschad från all intorkad öl. Jag hade precis tagit studenten och var så lycklig. I mitt hem såg jag alla bekanta ansikten som hade kommit för att fira mig på min stora dag. Solen värmde vår hud där vi stod på balkongen när min farbror plötsligt ansluter sig. Min farbror var den person som älskade alla unga människor och gillade att skoja runt. Alla mina vänner i sin tur älskade hans sätt. Han var sådär tokig och orädd. Han kommer ut och säger att han förberett en låt till mig som han vill sjunga i sitt tal, men han kom inte på texten eller vad den hette. Han hummade på refrängen och min kusin skriker ut i ett skrattblandat vrål ”är det - vill du ligga med mig då?” JA!! Skriker han, den låten är det, ta fram texten så ska jag sjunga den för dig Olivia”. Vi höll på att kikna av skratt när vi alla stod med min farbror och sjöng texten till Eric Amarillos sommarhit.

När jag var liten brukade han tvinga mig att uppträda. Alltså på riktigt så mutade han mig med hundralappar för att jag skulle sjunga för honom. Mamma och pappa hade ju berättat hur jag brukade sjunga för dom och även ensam på mitt rum så självklart ville han också ha ett smakprov. Så där stod jag med min hundring i handen och sjöng ”You raise me up”. Alla jublade och jag blev generad.

Eller som den gången han hämtade mig på sjukhuset när jag hade bränt foten. Hela foten var inlindad i bandage och jag med nya kryckor som accessoar. Mamma bad han stanna vid Ica så jag kunde få bestämma vad jag ville ha till lunch. ”Färsk baguette med brieost gärna” säger jag nöjt. ”Din bortskämda unge” svarar han lite bryskt med ett leende på läpparna.

Dessa 3 minnen går på repeat i mitt huvud, tillsammans med ett till starkt minne som tar allt för stor plats, som jag helst hade raderat.

Jag var ganska ny till loungen på mitt nuvarande jobb. Jag var stolt över att jag hade jobbat upp mig till den positionen. Jag var väl runt 20 och en av de yngsta anställda. Jag hade flera missade samtal av min farbrors fru. Hon brukade inte ringa mig så ofta så jag fick ganska snabbt en känsla av att något var fel. Jag ringde upp men fick inget svar. Jag pratade med en kollega och nämnde att jag började bli orolig. ”Äsch” sa han ”det är nog ingen fara, hon vill väl bara fråga nått”

Jag ringde igen och fick äntligen svar. ”Ja hej Olivia, hoppas du mår bra, jag försöker få tag i din pappa. Kan du hjälpa mig tro?” ”Självklart” svarar jag. ”Är det något som har hänt?” Jag hörde på hennes röst att något var fel, men samtidigt lät hon glad så jag blev förvirrad.

Jag ringde min pappa och sa att han behövde ringa min farbrors fru. Och att jag trodde något var fel. Det tog ganska lång tid tills jag fick höra något så jag ringde upp min pappa igen.

”Ja.” svarar han. ”Vad har hänt” frågar jag, redan då skakig i benen. ”Min bror har blivit mördad” säger pappa, alldeles iskall i rösten och som att han har bråttom iväg. Vi lägger på. Jag ringer upp en kollega och upprepar min pappas ord. Därefter viker sig mina ben under mig och jag faller ihop på golvet. Det rinner floder av gråt från mina ögon och en lavinartad panik uppstår inom mig. Jag vet varken in eller ut. Allt är så overkligt, och det är knappt min kropp förstår. Mina känslor går upp och ner som i en evighets berg och dalbana. Min kollega hittar mig på golvet och hjälper mig upp på benen igen. Jag springer till min kusin som jobbar i samma hus och berättar nyheten. Hon kastar ur sig tårar och jag står bredvid i chock. Hon påminner mig om att ta mig hem och på hela bussresan dit står tiden still. Det är som ett grått täcke framför mina ögon. Jag kan själv inte utskilja om de är tårar som blockerar min syn eller inte.

Jag kommer in i ett hem fullt av människor som springer i flera olika riktningar. Pappa sådär brysk, som min farbror brukade vara, gick inte att få kontakt med. Och mamma med en varm men chockad kram.

Jag vet inte om polletten någonsin ramlade ner och vi insåg vad som hade hänt. Det var knappt på rättegången det kändes verkligt. Men det var ändå viktigt för oss alla att delta. Otroligt destruktivt, men ändå så viktigt för att få förståelse för vad som faktiskt hade hänt.

Min farbror och hans fru hade suttit fastbundna i sin lägenhet bara över bron från där min familj satt och åt middag. I samma stund som vi skålade tog min farbror emot knytnävsslag och nazistiska hotelser. Känslan av att veta att de var så nära och att vi satt där hemma och skrattade gör så ont. Att min farbror dog i armarna på hans fru, i en gärning för de kriminella männen att få pengar. Att den där skojiga, tokiga mannen till farbror, bror, pappa, morfar, farfar, man, vän, skulle få sitt liv avslutat med en kula genom bröstet.

Vi fick aldrig ett avslut. Vi lärde oss aldrig att acceptera hans död. Vi fick däremot lära oss att leva med ett trauma. Jag påminns varje gång jag hör sirener. Påminns om att det var sådär det lät när man hämtade upp min farbrors livlösa kropp. Kan inte se kriminalserier just för att jag vet att det där händer på riktigt. Vill inte lyssna på rättegångspoddar för då kanske min farbrors frus 112 samtal spelas upp för mig igen ur mitt minne tillsammans med andra bilder från mordplatsen vi fick bevittna.

Jag skulle ge allt för att få se honom igen.
- För att få höra honom sjunga ”vill du ligga med mig då”.
- För att bli mutad med en hundring.
- För att få höra att jag är bortskämd som älskar briemackor.
- För att få se hans leende som smittar av sig.
- För att dofta på hans vällagade såser i köket.
- För att få se han gnabbas med min pappa som syskon gör.
- För att få gosa med alla hans hundar som kom och gick under åren.
- För att få uppleva minst en dag till ihop.
- För att få ta farväl.

Men idag finns han såklart hos mig och hälsar på då och då. Jag känner hans närvaro och vet att han får ta del av mitt liv på avstånd. Det är i alla fall min sanning ❤️

Hej farbror Leif. Jag älskar dig! ❤️ Olivia
... Se merSe mindre

MINNEN, SORG OCH SAKNAD

Tack Olivia Portnoff-Klatzkow för ditt fina  brev, dina känslor och kärleken till din farbror Leif Klatzkow, som brutalt dödades 2013.  💔❤️

Vi stod på balkongen jag och mina vänner. Jag iklädd en vacker vit klänning, precis nyduschad från all intorkad öl. Jag hade precis tagit studenten och var så lycklig. I mitt hem såg jag alla bekanta ansikten som hade kommit för att fira mig på min stora dag. Solen värmde vår hud där vi stod på balkongen när min farbror plötsligt ansluter sig. Min farbror var den person som älskade alla unga människor och gillade att skoja runt. Alla mina vänner i sin tur älskade hans sätt. Han var sådär tokig och orädd. Han kommer ut och säger att han förberett en låt till mig som han vill sjunga i sitt tal, men han kom inte på texten eller vad den hette. Han hummade på refrängen och min kusin skriker ut i ett skrattblandat vrål ”är det - vill du ligga med mig då?” JA!! Skriker han, den låten är det, ta fram texten så ska jag sjunga den för dig Olivia”. Vi höll på att kikna av skratt när vi alla stod med min farbror och sjöng texten till Eric Amarillos sommarhit.

När jag var liten brukade han tvinga mig att uppträda. Alltså på riktigt så mutade han mig med hundralappar för att jag skulle sjunga för honom. Mamma och pappa hade ju berättat hur jag brukade sjunga för dom och även ensam på mitt rum så självklart ville han också ha ett smakprov. Så där stod jag med min hundring i handen och sjöng ”You raise me up”. Alla jublade och jag blev generad.

Eller som den gången han hämtade mig på sjukhuset när jag hade bränt foten. Hela foten var inlindad i bandage och jag med nya kryckor som accessoar. Mamma bad han stanna vid Ica så jag kunde få bestämma vad jag ville ha till lunch. ”Färsk baguette med brieost gärna” säger jag nöjt. ”Din bortskämda unge” svarar han lite bryskt med ett leende på läpparna.

Dessa 3 minnen går på repeat i mitt huvud, tillsammans med ett till starkt minne som tar allt för stor plats, som jag helst hade raderat.

Jag var ganska ny till loungen på mitt nuvarande jobb. Jag var stolt över att jag hade jobbat upp mig till den positionen. Jag var väl runt 20 och en av de yngsta anställda. Jag hade flera missade samtal av min farbrors fru. Hon brukade inte ringa mig så ofta så jag fick ganska snabbt en känsla av att något var fel. Jag ringde upp men fick inget svar. Jag pratade med en kollega och nämnde att jag började bli orolig. ”Äsch” sa han ”det är nog ingen fara, hon vill väl bara fråga nått”

Jag ringde igen och fick äntligen svar. ”Ja hej Olivia, hoppas du mår bra, jag försöker få tag i din pappa. Kan du hjälpa mig tro?” ”Självklart” svarar jag. ”Är det något som har hänt?” Jag hörde på hennes röst att något var fel, men samtidigt lät hon glad så jag blev förvirrad.

Jag ringde min pappa och sa att han behövde ringa min farbrors fru. Och att jag trodde något var fel. Det tog ganska lång tid tills jag fick höra något så jag ringde upp min pappa igen.

”Ja.” svarar han. ”Vad har hänt” frågar jag, redan då skakig i benen. ”Min bror har blivit mördad” säger pappa, alldeles iskall i rösten och som att han har bråttom iväg. Vi lägger på. Jag ringer upp en kollega och upprepar min pappas ord. Därefter viker sig mina ben under mig och jag faller ihop på golvet. Det rinner floder av gråt från mina ögon och en lavinartad panik uppstår inom mig. Jag vet varken in eller ut. Allt är så overkligt, och det är knappt min kropp förstår. Mina känslor går upp och ner som i en evighets berg och dalbana. Min kollega hittar mig på golvet och hjälper mig upp på benen igen. Jag springer till min kusin som jobbar i samma hus och berättar nyheten. Hon kastar ur sig tårar och jag står bredvid i chock. Hon påminner mig om att ta mig hem och på hela bussresan dit står tiden still. Det är som ett grått täcke framför mina ögon. Jag kan själv inte utskilja om de är tårar som blockerar min syn eller inte.

Jag kommer in i ett hem fullt av människor som springer i flera olika riktningar. Pappa sådär brysk, som min farbror brukade vara, gick inte att få kontakt med. Och mamma med en varm men chockad kram.

Jag vet inte om polletten någonsin ramlade ner och vi insåg vad som hade hänt. Det var knappt på rättegången det kändes verkligt. Men det var ändå viktigt för oss alla att delta. Otroligt destruktivt, men ändå så viktigt för att få förståelse för vad som faktiskt hade hänt. 

Min farbror och hans fru hade suttit fastbundna i sin lägenhet bara över bron från där min familj satt och åt middag. I samma stund som vi skålade tog min farbror emot knytnävsslag och nazistiska hotelser. Känslan av att veta att de var så nära och att vi satt där hemma och skrattade gör så ont. Att min farbror dog i armarna på hans fru, i en gärning för de kriminella männen att få pengar. Att den där skojiga, tokiga mannen till farbror, bror, pappa, morfar, farfar, man, vän, skulle få sitt liv avslutat med en kula genom bröstet.

Vi fick aldrig ett avslut. Vi lärde oss aldrig att acceptera hans död. Vi fick däremot lära oss att leva med ett trauma. Jag påminns varje gång jag hör sirener. Påminns om att det var sådär det lät när man hämtade upp min farbrors livlösa kropp. Kan inte se kriminalserier just för att jag vet att det där händer på riktigt. Vill inte lyssna på rättegångspoddar för då kanske min farbrors frus 112 samtal spelas upp för mig igen ur mitt minne tillsammans med andra bilder från mordplatsen vi fick bevittna.

Jag skulle ge allt för att få se honom igen. 
- För att få höra honom sjunga ”vill du ligga med mig då”. 
- För att bli mutad med en hundring. 
- För att få höra att jag är bortskämd som älskar briemackor. 
- För att få se hans leende som smittar av sig. 
- För att dofta på hans vällagade såser i köket. 
- För att få se han gnabbas med min pappa som syskon gör. 
- För att få gosa med alla hans hundar som kom och gick under åren. 
- För att få uppleva minst en dag till ihop. 
- För att få ta farväl.

Men idag finns han såklart hos mig och hälsar på då och då. Jag känner hans närvaro och vet att han får ta del av mitt liv på avstånd. Det är i alla fall min sanning ❤️ 

Hej farbror Leif. Jag älskar dig! ❤️  OliviaImage attachment

Kommentera på Facebook

Så tungt och så viktigt att sätta ord på traumatiska minnen och känslor ♥️ Tack Olivia min älskling ♥️ Modigt

Älskade pappa 💙 saknaden är obeskrivlig 😭❣️

Känner med er. Beklagar er sorg. Så orättvist. Han är med er, alltid. ❤️

🙏❤️

Min älskade och så fina dotter, så modig du är och så fint du skriver om din farbror, min älskade bror Leif! 🥰💔🥰💔🥰

Beklagar! Så sjukt 🙁

Beklagar sorgen <3 <3 <3

Så fint skrivet och så träffande! ❤ Jag kan inte heller lyssna på rättegångspoddar.

Ja, väldigt fint! Och alla som stod Leif nära har sina minnen ❤️. Leif brukar vara med mig ibland när jag står och lagar mat 😊. Vi pratade ofta när vi stod där i varsina kök

Så evinnerligt sorgligt 😭

💛

💔

❤️

<3

View more comments

Språkrör, föreläsare och ledamot

Ewa-Britt Gabrielsen

Hej, jag heter Ewa-Britt Gabrielsen och är från Gävle. Jag är mamma till Marcus som helt oprovocerat sparkades ihjäl på Kungsgatan i Stockholm den 5 maj 2005. Marcus avled den 7 maj utan att ha vaknat upp efter de massiva sparkar han fått mot sitt huvud.

Marcus var vår ende son och i september samma år skulle han ha fyllt 30 år. Alla Marcus framtidsdrömmar, och även våra, totalkraschade på en sekund. Min man Oddvar och jag bestämde tidigt att göra något för att försöka hejda detta totalt meningslösa våld som pågår i vårt samhälle.

Marcus sa alltid att man skulle lägga energin på bra saker. Det har vi försökt göra genom att vara ute i skolor och berätta om vad sparkar och slag kan få för följder. Tyvärr avled Oddvar i november 2009. Jag kommer att fortsätta med vårt arbete i mån av tid och ork.

Föreläsningen består av en bildpresentation av Marcus där man får lära känna honom medan jag berättar. Efter det följer ett bildspel med musik från platsen där allt hände och fram till domarna som avkunnades. Sist spelas en sång som Marcus bästa barndomsvän skrev den natten när han fick reda på vad som hänt. Efteråt får man ställa frågor. Föreläsningen tar cirka 60 till 90 minuter.