Nyheter

ÅTERBLICK FRÅN RAV:s UTBILDNING I SORG


Helgen 12 – 13 november, deltog några medlemmar från RAV i en utbildning om att bemöta människor i sorg, inbjudna av SamArbete för Människor i Sorg (SAMS). RAV är en av sex organisationer som verkar under SAMS och varje organisation fick presentera sin verksamhet. Utbildningen var mycket strukturerad och väl upplagd. 

Utbildning sorg 2 350 197


Under utbildningen diskuterades frågor som:

– Varför kommer många människor inte framåt i sin sorg?
– Hur bemöter man dessa personer och hur ser man tecken på sorg?

Utbildningen innehöll även panelsamtal; ”är alla sorger lika?”. Där diskuterades hur sorgen behandlar oss oavsett hur händelsen än har gått till. RAV redovisade vad det är som är mest utmärkande för just RAV, där missförstånd, rädsla, myter och medias skriverier är några kärnpunkter. Misstanke om gängtillhörighet och rädsla för att möta anhöriga som drabbats av mord. Vid självmord är det ofta skam, ilska och ”varför” som kännetecknar känslorna för anhöriga. En viktig del är att vi och allmänheten bör lära oss att använda ordet död, att inte skriva eller säga ”gått bort” eller ”somnat in”. Det finns barn som inte vågar sova av rädsla att de inte ska vakna mer. Monica Nanni presenterade om forskning och berättade om Randiga Huset och vad som händer med barnen när en förälder dör. Rätt skrämmande fakta. Medverkande förläsare var Göran Gyllenswärd, psykolog och leg. psykoterapeut.
www.rav.se 
www.samsorg.se  www.gyllensward.org  www.randigahuset.se 

Dela nyhet

Facebook
Twitter
LinkedIn
Skype

Fler nyheter

Inställda anhörigträffar

På grund av rådande Covid-19 så kommer vi tyvärr inte kunna genomföra planerade träffar innan sommaren. Vi är många som behöver träffas…

Läs mer »

Språkrör, föreläsare och ledamot

Ewa-Britt Gabrielsen

Hej, jag heter Ewa-Britt Gabrielsen och är från Gävle. Jag är mamma till Marcus som helt oprovocerat sparkades ihjäl på Kungsgatan i Stockholm den 5 maj 2005. Marcus avled den 7 maj utan att ha vaknat upp efter de massiva sparkar han fått mot sitt huvud.

Marcus var vår ende son och i september samma år skulle han ha fyllt 30 år. Alla Marcus framtidsdrömmar, och även våra, totalkraschade på en sekund. Min man Oddvar och jag bestämde tidigt att göra något för att försöka hejda detta totalt meningslösa våld som pågår i vårt samhälle.

Marcus sa alltid att man skulle lägga energin på bra saker. Det har vi försökt göra genom att vara ute i skolor och berätta om vad sparkar och slag kan få för följder. Tyvärr avled Oddvar i november 2009. Jag kommer att fortsätta med vårt arbete i mån av tid och ork.

Föreläsningen består av en bildpresentation av Marcus där man får lära känna honom medan jag berättar. Efter det följer ett bildspel med musik från platsen där allt hände och fram till domarna som avkunnades. Sist spelas en sång som Marcus bästa barndomsvän skrev den natten när han fick reda på vad som hänt. Efteråt får man ställa frågor. Föreläsningen tar cirka 60 till 90 minuter.