Att mista en anhörig till följd av ett våldsbrott är för många svårt att relatera till. Vi på RAV kan dock relatera till den känslan. Hur en känsla av oro, stress och trauma blir en följd av just detta – en närståendes bortgång till följd av våldsbrott.
Vi på RAV vill belysa vikten av att förstå en situation som en person befinner sig i efter att ha genomgått något av det mest fruktansvärda som finns. Vi driver bland annat en sakfråga som berör krisstöd som en del av vårt arbete gentemot myndigheter, polisen, sjukvården och andra myndigheter som du kommer att komma i kontakt med.
Vårdguiden förklarar PTSD (Posttraumatiskt stressyndrom) enligt följande:
Du som har varit med om våldsamma, kränkande eller chockartade händelser kan efteråt få psykiska symtom. Du kan till exempel ha känt dig hotad till livet eller blivit vittne till mycket skrämmande händelser.
För en del försvinner symtomen så småningom av sig själv, medan andra kan få psykiska trauman. Det innebär att symtomen är kvar.
Tillståndet kallas för posttraumatiskt stressyndrom eller PTSD, som är en förkortning av engelskans ”posttraumatic stress disorder”.
Symptom för PTSD:
Vid PTSD är det vanligt att du får upprepade och påträngande minnen av det skrämmande som har hänt. Det kallas flashbacks. Då känns det som om du är med om den skrämmande situationen igen.
Under en flashback kan du återuppleva de intryck som du upplevde under den skrämmande händelsen. Det kan vara ljud, detaljerade minnesbilder eller andra intryck, som gör att upplevelsen känns väldigt verklig. Att återuppleva händelsen ger ofta stark ångest och stress.
Du kan dessutom få ett eller flera av följande vanliga symtom:
Andra mer ovanliga symtom är overklighetskänslor eller en förändring i hur du upplever dig själv.
Du kan också få kroppsliga besvär. Här följer några exempel på dessa symtom:
Hej, jag heter Ewa-Britt Gabrielsen och är från Gävle. Jag är mamma till Marcus som helt oprovocerat sparkades ihjäl på Kungsgatan i Stockholm den 5 maj 2005. Marcus avled den 7 maj utan att ha vaknat upp efter de massiva sparkar han fått mot sitt huvud.
Marcus var vår ende son och i september samma år skulle han ha fyllt 30 år. Alla Marcus framtidsdrömmar, och även våra, totalkraschade på en sekund. Min man Oddvar och jag bestämde tidigt att göra något för att försöka hejda detta totalt meningslösa våld som pågår i vårt samhälle.
Marcus sa alltid att man skulle lägga energin på bra saker. Det har vi försökt göra genom att vara ute i skolor och berätta om vad sparkar och slag kan få för följder. Tyvärr avled Oddvar i november 2009. Jag kommer att fortsätta med vårt arbete i mån av tid och ork.
Föreläsningen består av en bildpresentation av Marcus där man får lära känna honom medan jag berättar. Efter det följer ett bildspel med musik från platsen där allt hände och fram till domarna som avkunnades. Sist spelas en sång som Marcus bästa barndomsvän skrev den natten när han fick reda på vad som hänt. Efteråt får man ställa frågor. Föreläsningen tar cirka 60 till 90 minuter.