1. Våldsbrott med dödlig utgång
RAV:s erfarenhet är att anhöriga som får beskedet om ett våldsbrott med dödlig utgång på ett sjukhus, generellt får ett bra omhändertagande av såväl sjukhuspersonal som polis. Det finns på flera större sjukhus även en jourhavande präst och kurator/psykolog till hands.
RAV:s erfarenhet av anhöriga som får besked om ett våldsbrott med dödlig utgång i hemmet är av betydligt sämre kvalitet. Vi vet ett antal fall där anhöriga fått vetskap om mordet via media, där polisen inte informerat anhöriga förrän många timmar efter att mordet uppdagats.
RAV:s förslag till handlingsplan
Att förlora en familjemedlem, framför allt sitt barn, är nog det värsta vi människor kan utsättas för. Att i denna fruktansvärda tragedi dessutom bli negligerade och nedprioriterade i samhällsinsatser slår oerhört hårt på de anhöriga. Hög prioritet måste läggas på nära anhöriga till våldsdödade. Vi vet att många län har specialutbildade poliser för att lämna dödsbesked men kvaliteten på detta arbete varierar mycket mellan olika län. RAV menar att samtliga poliser som lämnar dödsbesked ska vara utbildade för detsamma, en obligatorisk utbildning, och dödsbeskedet ska lämnas omgående när våldsbrott med dödlig utgång uppdagas. När dödsbeskedet lämnas ska även ett kuvert med kontaktuppgifter finnas med, förslagsvis till RAV, jourhavande präst m.fl. Vidare vill RAV att samhället ska kunna bistå med en krissamordnare, som snarast ska tilldelas den drabbade familjen. Krissamordnaren kontaktar familjen och träffas i ett personligt möte, där familjen undertecknar en fullmakt så att krissamordnaren kan lösa all akut formalia för den dödade personen. Det handlar om allt till att anmäla personen död hos kommunen/annan myndighet, avsluta konton/autogiron, sjukskriva familjemedlemmarna, boka begravning, reda ut olika försäkringsfrågor, inleda arbetet med dödsboet och vara behjälplig med annan nödvändig administration kring dödsfallet.
2. Välja målsägandebiträde
Det stora flertalet av oss anhöriga till våldsdödade har aldrig haft med rättssystemet att göra tidigare, än mindre hört talas om ett målsägandebiträde. Den drabbade familjen blir kontaktad av polisen så snart en förundersökning inleds och kort därpå så ska familjen uppge ett önskat målsägandebiträde.
RAV:s förslag till handlingsplan
Vid val av målsägandebiträde ska den anhöriga familjen kunna vända sig till expertis och få råd, beroende på vilket våldsbrott som ägt rum. Förslagsvis bör Brottsoffermyndigheten kunna vara behjälplig här, eller den föreslagna krissamordnaren. Krissamordnaren bör vara insatt i målsägandebiträdets roll och kunna råda familjen till ett lämpligt val. De kriminella har generellt total kontroll på vilka försvarsadvokater dom vill ha, ofta erfarna advokater med hög utgång av domar med låga straff.
3. Kontakta myndigheter, banker m.m.
Trots att en människa blivit dödad så fortsätter räkningar, autogiron mm att ticka på. Den anhöriga familjen har ofta inte någon större uppfattning om vad som måste avslutas men framför allt så befinner sig familjen i en djup sorg och är fullkomligt traumatiserade, där ingenting spelar någon roll längre. Men skulderna växer och finns kvar.
RAV:s förslag till handlingsplan
Det bör finnas en central plats, ex skatteverket/folkbokföringen, för krissamordnaren (anhöriga till våldsdödade) att vända sig till och meddela dödsfallet. Därefter ansvarar den centrala instansen för att spärra den avlidnes personnummer så att skola, banker och andra nödvändiga instanser kan avsluta all formalia kring den dödade personen.
4. Kontakta präst/boka begravning
Att kontakta präst och boka begravning är ett av de tyngsta momenten för oss anhöriga till våldsdödade. De nära anhöriga befinner sig i en djup chock och är svårt traumatiserade. Förnekelse till det fruktansvärda dödsfallet är det enda som hjärnan kan registrera. I övrigt är det som att befinna sig på botten av djuphavsgrav, i totalt mörker och i total avsaknad av syre. Men mitt i allt detta så ska man planera för begravning.
Enligt lag så ska begravning anordnas för en avliden människa inom 30 dagar. I många fall pågår dock rättsmedicinsk undersökning av dödsoffret i över 30 dagar. I dessa fall måste de nära anhöriga till den våldsdödade personen ansöka om dispens för att skjuta fram tiden för begravning. Anhöriga som ofta inte ta sig ur sängen på grund av sorg.
RAV:s förslag till handlingsplan
Det vore oerhört värdefullt för oss nära anhöriga till våldsdödade att kunna tillhandahålla hjälp i begravningsfrågan, förslagsvis av en krissamordnare. Enligt ovan nämnda beskrivning så kan krissamordnaren sköta inledande kontakt med präst och ordna all formalia kring begravningen och även söka dispens i de fall det inte är möjligt att hålla begravning inom 30 dagar. Självklart tror vi att det är viktigt för familjen att träffa prästen innan själva begravningen, men stor del av formalia kan ordnas innan så att familjen slipper hantera detta så snart inpå våldsdödandet. Ett annat alternativ är att få till en lagändring vad gäller 30 dagar. Är det så att den rättsmedicinska undersökningen tar mer än 30 dagar så ska begravningskravet om 30 dagar automatiskt förlängas, särskilda skäl föreligger då.
5. Möte med polis/utredare
Att få ett personligt möte med mordutredarna innan rättegången är oerhört viktigt för familjen och ett bra initiativ av polisen. Dock finns det ett stort arbete att göra för vittnen i Sverige. I de flesta fall har inte vänner, familjemedlemmar eller oberoende vittnen suttit i en rättssal tidigare och blir ofta livrädda när de möts av försvarsadvokaten som vänder och vrider på alla frågor på ett alltför aggressivt och osmakligt sätt. Att sitta i samma väntsal som gärningsmannens vänner är outhärdligt för dom flesta, hur trygg och säker man än är som person. Därefter ska vittnen placeras ca två meter från gärningsmannen, som sitter och ger hotfulla blickar och annat hotfullt beteende, och mötas av en ofta helt vidrig försvarsadvokat. I många fall så backar vittnen på grund av den omänskliga hantering vi har av våra vittnen i Sverige, skrämda till tystnad. Gärningsmännen ”äger” rättssalen i Sverige och beter sig alltför ofta horribelt, sitter och gör tecken till sina vänner i rättssalen och skrattar hånfullt mot anhöriga och vittnen. Ingen som helst ordning och reda råder i rättssalen och straffen är i de flesta fall ett dräpande hån mot anhöriga, en samhällsförnedring som är fullkomligt horribel.
RAV:s förslag till handlingsplan
Polisen eller Brottsoffermyndigheten bör kunna informera vittnen, som kallas för att vittna, om hur rättegången går till. Åklagaren ska vara objektiv och försvarsadvokaten kan i stort sett gå på hur hårt som helst. Vittnena behöver veta att gärningsmannen får ljuga och inte behöver svära trosed. Dom behöver veta att dom ska stå på sig när dom är säkra på sitt vittnesmål, och inte låta sig skrämmas av en försvarsadvokat som dissekerar dem. Ett vittne måste kunna få samhällsstöd (ett kompetent vittnesstöd) om man så önskar. Vidare så har mordutredarnas närvaro i rättssalen en delvis betryggande inverkan på vittnen. Det är inte lika lätt för vittnen att backa ur och drabbas av minnesförlust när polisen som utfört vittnesförhör sitter med. Vidare har vi informerats om att man som vittne känner sig tryggare när polisen är med under rättegången, framför allt viktigt i TR.
Det borde ingå i mordutredarnas roll att även närvara på rättegången i TR. Det innebär även att polisen kan kompetensutvecklas och lära sig att säkerställa all bevisning som försvarsadvokaten så ofta omkullkastar. Ungdomsrabatten är ett begrepp som RAV förstår hänger kvar sedan tiden för myndig ålder var 21 år i Sverige. Det är nu dags att förnya rättssystemet och låta människor ta ansvar för sina handlingar från det att man blir myndig. Det vill säga vid 18 års ålder.
6. Rättegång, TR
RAV menar att granskning avförsvarsadvokater är en nödvändig åtgärd i dagens rättsväsende. Vi erfar alltför ofta att det finns ett erkännanden från gärningsmannen fram tills att denne träffat sin försvarsadvokat, då ändras versionen av våldsbrottet. Försvarsadvokaten har tillgång till all information om våldsdådet och lägger en ny version av tillvägagångssättet i munnen på gärningsmannen, det som ska bevisas utom allt rimligt tvivel! Det är ju inte okänt bland politiker, rättsväsendet eller medborgare att det finns en viss grupp försvarsadvokater som företräder de grovt kriminella.
Varför sker ingen granskning/revision av dessa advokater? Detsamma gäller ordningen i rättssalen, även här måste det till granskningar/revisioner. Domarna verkar vara livrädda och blundar för det fruktansvärda beteende som gärningsmännen med vänner har i rättssalen. Domarna som enligt domareden inte får drabbas av farhåga. Vidare sitter i TR en domare och tre nämndemän, där samtliga sällan understiger 65-70 års ålder. RAV menar inte att kritisera äldre människor, men här finns ett problem. Enligt vår erfarenhet så har de allra flesta av våra medlemmar genomlidit en rättegång där någon eller några av nämndemännen sover. Sover på våra mördade anhörigas rättegång! Det är så kränkande och finns inte ord som kan beskriva detta! Ungdomsrabatten ska gälla före 18 års ålder, inte vid 21 år. Vidare ifrågasätter RAV med stora bokstäver varför vi i detta land har en huvudregel om att förövaren släpps efter två tredjedelars avtjänad strafftid. Varför dömer man inte till den tiden på en gång i stället för att vilseleda de anhöriga om att det redan patetiska straffet som utdömts?
RAV:s förslag till handlingsplan
RAV menar att dagens rättssystem inte är i fas med den kriminella utveckling som skett i Sverige under de senaste decennierna. Under brottsbalkens införande så rådde det generellt god moral och etik i samhället. Så ser dagens samhälle inte ut. Försvarsadvokaterna har tänjt på alla gränser som finns när det gäller att kunna bevisa utom allt rimligt tvivel. Men de konservativa domarna lutar sig på rättspraxis som är decennier gamla. Trots skärpt lagstiftning så fortsätter domarna med sina konservativa bedömningar. Vem har mandat att granska rättsväsendet? RAV menar att vi i Sverige bör införa juryplikt. Vi måste höja kompetensen och förmågan att vara skärpt (vaken) under hela rättegången, dvs genom en förgranskad jury. Vi behöver även få in en blandad kompetens bland nämndemännen/jurymedlemmarna, inte den homogena ålderstigna grupp som vi upplever företräder domstolarna i nuläget. Såväl ungdomsrabatt som huvudregel om två tredjedelars strafftid ska tas bort. RAV har undersökt syftet och motivet för detta, dock utan framgång i förståelse.
7. Rättegång, HR
I HR sitter tre domare och två nämndemän. I HR spelas alla vittnesförhör, förhör med förövaren samt anhöriga upp på ljudfilm. Det innebär att sinnesstämningen hos vittnen, dvs rädsla, hotkänsla mm inte kan observeras av domstolsrepresentanterna på samma sätt som i TR. Kanske är det därför HR så ofta sänker straffet som TR har utdömt. RAV menar att HR:s process inte är lika rättssäker som i TR. Vidare så har den ålderstigna mängden nämndemän än svårare att hålla sig vaken under HR:s rättegångar, då allt spelas upp på film.
RAV:s förslag till handlingsplan
RAV menar att vi i Sverige bör införa juryplikt. Vi måste höja kompetensen och förmågan att vara skärpt (vaken) under hela rättegången, dvs genom en förgranskad jury. Vidare menar RAV att fysiska vittnesförhör måste finnas i HR för att säkerställa en rättssäker process.
8. Prövningstillstånd och överklagan till HD
Rav:s första fråga är: vem finns HD till för? Sin egen klubb för inbördes beundran eller för medborgarna? Om någon bygger olovligt eller vill överklaga en detaljplan så finns det fyra instanser att få ärendet prövat i. När någon blir mördad finns det tre instanser att få ärendet prövat i. Dock är HD inte att räkna som en instans eftersom det hör till den yttersta ovanligheten att HD prövar ett ärende. Regeringen har sedan flera år tillbaka beslutat om strängare straff för grova brott, trots detta fortsätter domstolarna att döma enligt gammal praxis och HD avslår konsekvent ansökningar om prövningstillstånd. Vad finns det för logik i detta? Att inte pröva en schablon om skadestånd som är över ett decennie gammal, där skadestånd för anhöriga till en mördad person kan ligga på 25 000 kr! Sveda och värk för ett mördat barn, 25 000 kr!
RAV menar att Sverige står inför en oerhört allvarlig utveckling där misstroendet mot politiker och rättsväsende växer med en skrämmande takt. Människor är fruktansvärt upprörda över det svenska rättssystemets lagföring i grova brott och förtroendet är på en snabb nedgång. Många anhöriga och vänner till våldsdödade talar om att emigrera från Sverige, då ingen längre vill betala skatt och stödja det förövarvänliga system som finns idag. Samhället lägger ned fasansfullt höga belopp på de kriminella samt den så kallade ”fängelsetid” som ska avtjänas.
RAV:s förslag till handlingsplan
RAV:s menar att det krävs en total omorganisation av Domstolsverket. Andra kommunala och statliga myndigheter genomför omorganisationer för att landa i den verklighet Sverige befinner sig i idag. Det vill säga digital hantering av ärenden, kunden i fokus (skattebetalarna), effektiviseringar, kortare handläggningstider mm. Utvecklingen består även i att blanda upp ledningsgrupper i mer heterogena grupper för att förhindra en konservativ utveckling och implementera ett modernt tänkande i olika verksamheter. Jurister tenderar att hamna i ett och samma stuprör men vi behöver lite blandade kompetenser för att inte låta den kriminella världen äga våra rättssalar, som de gör idag.
9. Ansökan om skadestånd
Anhöriga till mordoffer är berättigade till ersättning för sveda och värk i form av psykiskt lidande.
Detta framkommer i skadeståndslagen (1972:207) 5 kap. 2 § första stycket 3, om personskada lett till döden, ersättning betalas för personskada som till följd av dödsfallet åsamkats någon som stod den avlidne särskilt nära.
De exempel som ges i förarbetena på vilka som ska anses som särskilt nära är främst make, registrerad partner, sambo, barn och föräldrar. I första hand avses de som tillhört samma etablerade hushållsgemenskap. Läs mer hos Lawring här.
När domen vunnit lagakraft ska anhöriga som beviljats skadestånd, söka först hos de egna försäkringsbolaget sen kronofogden och om inga pengar kan hämtas ska ansökan ske till brottsoffermyndigheten.
RAV:s förslag till handlingsplan
RAV kräver att här blir en omedelbar förändring. Det skadeståndsbelopp som förövaren åläggs att betala anhöriga ska så snart domstolsbeslutet vunnit laga kraft betalas ut av staten. Staten får i sin tur kräva in dessa pengar av förövarna, det kan inte åligga de skadeståndsdrabbade som mist sitt barn, syskon eller maka/make att hantera denna bisarra process. I de fall Brottsoffermyndigheten inte beslutar att betala ut skadeståndet så måste de anhöriga själva ansöka om utmätning hos Kronofogdemyndigheten. De kriminella har vanligtvis inga tillgångar att mäta ut, då de mycket väl vet hur de ska placera sina värdetillgångar. En annan tung administrativ process är att ansöka om att få skadeståndet via sitt försäkringsbolag. Försäkringspremier som de skadeståndsdrabbade själva har betalt under sin livstid ska alltså tas för att gärningsmannen ska slippa sitt skadestånd. RAV har ingen som helst förståelse för hur det har kunnat bli så fel i den svenska lagstiftningen, men radikala förändringar krävs omgående.
10. Sammanfattningsvis
Det är svårt att fokusera på de mest akuta åtgärder som krävs i det svenska rättssamhället, därav har RAV försökt att beskriva helheten som brister. Vi förstår naturligtvis att denna handlingsplan inte kan förändras över en natt men vill nedan trycka på de mest akuta förändringar som behöver ske:
– Skadeståndsprocessen kräver en omedelbar förändring.
– Ungdomsrabatten ska tas bort och läggas till 18 års ålder.
– Huvudregeln om 2/3 fängelsetid tas bort.
– Inför juryplikt.
– Omorganisera domstolsverket, in med ny kompetens och nytänkande.
Med vänlig hälsning
Riksorganisationen för anhöriga till våldsdödade (RAV)
Hej, jag heter Ewa-Britt Gabrielsen och är från Gävle. Jag är mamma till Marcus som helt oprovocerat sparkades ihjäl på Kungsgatan i Stockholm den 5 maj 2005. Marcus avled den 7 maj utan att ha vaknat upp efter de massiva sparkar han fått mot sitt huvud.
Marcus var vår ende son och i september samma år skulle han ha fyllt 30 år. Alla Marcus framtidsdrömmar, och även våra, totalkraschade på en sekund. Min man Oddvar och jag bestämde tidigt att göra något för att försöka hejda detta totalt meningslösa våld som pågår i vårt samhälle.
Marcus sa alltid att man skulle lägga energin på bra saker. Det har vi försökt göra genom att vara ute i skolor och berätta om vad sparkar och slag kan få för följder. Tyvärr avled Oddvar i november 2009. Jag kommer att fortsätta med vårt arbete i mån av tid och ork.
Föreläsningen består av en bildpresentation av Marcus där man får lära känna honom medan jag berättar. Efter det följer ett bildspel med musik från platsen där allt hände och fram till domarna som avkunnades. Sist spelas en sång som Marcus bästa barndomsvän skrev den natten när han fick reda på vad som hänt. Efteråt får man ställa frågor. Föreläsningen tar cirka 60 till 90 minuter.
