RAV arbetar för att påverka politiker, rättsväsende, myndigheter och samhället i stort, med syftet att förbättra stödet till och bemötandet av anhöriga till våldsdödade. Nedan följer en redogörelse för fyra av de viktigaste sakfrågorna RAV driver.
Med skadestånd menas den summa som tilldöms målsägande (de anhöriga i detta fall) av domstolen. De som räknas till anhöriga i juridisk mening och har möjlighet till ersättning är makar, registrerade partners, sambo, barn och föräldrar. Bedömningen av syskon som anhöriga varierar mellan olika delar av landet och från fall till fall.
Anhöriga till våldsdödade är berättigade till ersättning genom skadestånd för ekonomiska förluster och personskada i form av sveda och värk. Sedan 2024 är schablonbeloppet 80 000 kr. Brottet ska bedömas vara uppsåtligt dödande eller grov vårdslöshet för att möjlighet till skadestånd skall bli aktuellt. Sedan 2022 kan anhöriga till våldsdödade även tilldelas en så kallad särskild anhörigersättning (2 kap 3 a § Skadeståndslag (1972:207). RAV var remissinstans i utredningen kring lagförslaget och välkomnade beslutet. Ersättningsformen är en möjlighet för anhöriga till våldsdödade att få ekonomiskt kompensation för chocken och traumat de försatts i samt för svåra känslor som följer av utsattheten. Schablonbeloppet är 50 000 kr och skall betalas ut med samma summa till samtliga som har rätt till ersättning (Läs mer: prop. 2021/22:198 s. 30-36). Särskild anhörigersättning lämnas oberoende av skadestånd för sveda och värk.
Brottsskadeersättning kan utbetalas av Brottsoffermyndigheten (BROM) i fall där gärningspersonen inte har ekonomiska medel att betala skadeståndet. Vanligt förekommande är att målsägande tilldöms ett skadestånd av domstolen. När domen vunnit laga kraft skickas den till Kronofogden. De anhöriga skall då få en förfrågan om de önskar hjälp med att driva in skadeståndet. Ofta utmynnar Kronofogdens utredning i bedömningen att gärningspersonen inte kan betala. Det åligger då de anhöriga att ansöka om ersättning från BROM. Ansökningen sker genom blanketter på BROMs hemsida och innefattar flera steg. Är det klarlagt att ett brott har begåtts och att de anhöriga har drabbats har de rätt att söka brottsskadeersättning oavsett fällande eller friande dom. Möjlighet till kostnadsfri hjälp med ansökan finns hos exempelvis Brottsoffermyndigheten, polisen, brottsofferjourer och kvinnojourer. Målsägandebiträdet är behjälplig om ett förordnande kvarstår, vilket inte är självklart om domen avkunnats i hovrätten (se målsägandebiträde). Hur mycket av det utdömda skadeståndet BROM väljer att betala ut beror på flera faktorer. Målsägande som fått kompensation från privata försäkringsbolag, får motsvarande summa avdragen från den totala summan av brottsskadeersättningen. I fall där den avlidna varit i kontakt med en kriminell miljö eller exempelvis varit påverkad av narkotika vid brottstillfället kan BROM avslå anhörigas ansökan om ersättning med hänvisning till att den avlidna gjort riskfyllda livsval.
RAVs erfarenhet
Anhöriga till våldsdödade väljer inte sällan bort möjligheten att ansöka om brottsskadeersättning. Ofta handlar det om att ansökningsprocessen är komplicerad och att utgången är oviss. Många har uppfattningen att de kommer att få ett avslag och att det inte är värt ansträngningen. De allra flesta avstår för att de inte orkar efter den långa intensiva rättsprocessen där de varken haft möjlighet att bearbeta trauma eller påbörja sorgearbete.
RAV anser att
Det är av yttersta vikt att målsägande får stöd genom hela det komplicerade ansökningsförfarandet.
Då en förundersökning om våldsbrott med dödlig utgång inleds skall de drabbade anhöriga bli erbjudna att välja ett målsägandebiträde, som skall vara deras juridiska stöd genom rättsprocessen. Om de inte kommer upp med ett förslag förordnar domstolen ett målsägandebiträde. Det är möjligt att de anhöriga får var sitt eller ett gemensamt målsägandebiträde. Bedömningen görs utifrån intressen och behov hos varje person. Målsägandebiträdet betalas av staten.
Målsägandebiträdets förordnande upphör när Tingsrättens dom inte längre kan överklagas. Detta betyder att målsägandebiträdet kan hjälpa anhöriga att tolka domen och att överklaga till hovrätten. Det är den domstol som hanterar överklagan, som tar beslut om huruvida målsägande är berättigad till fortsatt stöd. Vid grova våldsbrott medges med få undantag ett nytt förordnande. De anhöriga bedöms ofta vara i behov av stöd i att driva skadeståndsfrågan, oavsett om de deltar i hovrättsförhandlingarna eller inte.
RAVs erfarenhet
Ett stort antal av RAVs medlemmar uppger att de inte fått information om möjligheten till målsägandebiträde förrän flera dagar eller veckor efter dödsbudet. Många har aldrig hört talas om målsägandebiträde och känner inte till vad som gäller. När de ombeds välja har de ingen aning om hur de ska göra eller vem de ska fråga. Här är det lätt att de anhöriga känner sig förvirrade och maktlösa. RAVs erfarenhet är att de flesta målsägandebiträden, även de som är utsedda av domstol, är mycket kompetenta och engagerade stöd- och rådgivare. Många av dem finns där och gör mer än vad som är förväntat utifrån förordnandet. Samtidigt har RAV kännedom om många fall där anhöriga upplevt sig åsidosatta och respektlöst bemötta av sitt målsägandebiträde. I de flesta fall saknar de anhöriga vetskap om att de kan ansöka om att byta målsägandebiträde, vilket är beklagligt. Ett bra juridiskt och personligt stöd under rättegångsprocesserna utgör en ovärderlig trygghet för anhöriga.
Ytterligare ett problem som som RAV erfar är att lagen tolkas olika av olika domstolar. Tydligast blir detta då ett nytt förordnande ska godkännas inför högre instans. Det tillsynes godtyckliga beslutsfattande medför att vissa anhöriga inte får det stöd de så väl behöver.
RAV anser att
Enligt socialtjänstlagen är det socialtjänstens ansvar att ge stöd till brottsutsatta och deras närstående. Socialstyrelsen klargör i sin publikation “Brottsoffer och deras närstående Socialtjänstens ansvar för att ge stöd och hjälp” att socialtjänsten har ansvar att bistå närstående till brottsutsatta med information och stöd i att kontakta myndigheter och frivilligorganisationer. RAV nämns i skriften. Socialstyrelsen skriver också att socialtjänsten bör ha en helhetssyn och organisera involverade aktörer för att minska antalet kontakter med professionella. Myndigheten har även ett uppsökande uppdrag och bör enligt Socialstyrelsen kunna erbjuda insatser som kontaktperson och stödsamtal. Socialtjänstens ansvar finns oavsett kommunens organisation.
RAVs erfarenhet
Få av RAVs anhöriga medlemmar har varit i kontakt med eller fått stöd av socialtjänsten. Det finns anhöriga som på eget initiativ har ringt till socialtjänsten och bemötts av okunskap om var det ska vända sig. Ofta finns inte kraften att söka sig vidare och stödet uteblir. Sammantaget är socialtjänstens stöd till anhöriga till våldsdödade undermåligt, även om vissa kommuner tar sitt ansvar bättre än andra.
RAV anser att
Villkorlig frigivning innebär att personen lever fritt i samhället den sista delen av sitt utdömda straff. Sedan 1 januari 2026 sker villkorlig frigivning efter tre fjärdedelar av strafftiden för de de som är dömda till mer än sex år. Perioden räknas som prövotid och personen riskerar att återföras till anstalt vid misskötsamhet. Villkorlig frigivning kan bli uppskjuten vid synnerliga skäl, vilket beslutas av kriminalvården. Syftet med den villkorliga frigivningen är att den dömdes återanpassning in i samhället ska ske under noggrann övervakning.
RAVs erfarenhet
Villkorlig frigivning har en stark negativ psykologisk effekt på anhöriga. Det uppfattas som oförståeligt och kränkande att en person döms till fängelse för att ha tagit en annan människas liv och därefter avtjänar endast tre fjärdedelar av straffet.
RAV anser att
RAV är anslutna till 90-konto. Det innebär att organisationen kontrolleras av 90-konto och följer Svensk insamlingskontrolls regler. Det är din garanti och vårt löfte att din gåva gör skillnad.
Hej, jag heter Ewa-Britt Gabrielsen och är från Gävle. Jag är mamma till Marcus som helt oprovocerat sparkades ihjäl på Kungsgatan i Stockholm den 5 maj 2005. Marcus avled den 7 maj utan att ha vaknat upp efter de massiva sparkar han fått mot sitt huvud.
Marcus var vår ende son och i september samma år skulle han ha fyllt 30 år. Alla Marcus framtidsdrömmar, och även våra, totalkraschade på en sekund. Min man Oddvar och jag bestämde tidigt att göra något för att försöka hejda detta totalt meningslösa våld som pågår i vårt samhälle.
Marcus sa alltid att man skulle lägga energin på bra saker. Det har vi försökt göra genom att vara ute i skolor och berätta om vad sparkar och slag kan få för följder. Tyvärr avled Oddvar i november 2009. Jag kommer att fortsätta med vårt arbete i mån av tid och ork.
Föreläsningen består av en bildpresentation av Marcus där man får lära känna honom medan jag berättar. Efter det följer ett bildspel med musik från platsen där allt hände och fram till domarna som avkunnades. Sist spelas en sång som Marcus bästa barndomsvän skrev den natten när han fick reda på vad som hänt. Efteråt får man ställa frågor. Föreläsningen tar cirka 60 till 90 minuter.
