Ännu en gång har RAV genomfört en utbildning i PTSD (posttraumatiskt stressyndrom) för våra medlemmar. Vi träffades redan på fredagskvällen för att prata, äta en god middag och presentera oss för varandra. Lördagen var vikt åt Katarina Tingström en mycket kompetent föreläsare som med bitvis humor, allvar och en stor portion empati guidade hon oss genom stegen i sorgbearbetningen.
Katarina är präst, legitimerad psykoterapeut, certifierad EMDR terapeut och författare. Hon har skrivit flera böcker om kris och bemötande av döden. Tidigare var hon verksam i många år som försvarsmaktspräst, därefter polispräst i Region Stockholm i många år och driver en psykoterapimottagning i Stockholm.
I sitt arbete möter hon ofta drabbade och ställs inför svåra frågor kring liv och död. Hon har en gedigen erfarenhet av att arbeta med samtal och att möta både enskilda, familjer och arbetsplatser i kris. Katarina är även utbildad handledare och handleder både enskilt och i grupp.
Vi som var med denna dag har alla drabbats av att förlora någon anhörig eller vän i ett våldsdåd. Katarina förklarade på ett sätt som gör att man kan förstår sina egna reaktioner och känslor – Trots att man är mitt upp i det och inte fattar ett dugg. Men med denna kunskap i bagaget kan RAV försöka hjälpa andra som hamnat i samma situation och vi hoppas att fler tar möjligheten att vara med på utbildningen nästa gång.
Nedan en reflektion från vår eldsjäl Roland Jangestig (morfar till Max & Saga)
”En utbildning som man inte trodde att man behövde efter så många år, i mitt fall är det 18 år, men tyvärr så märker man att tiden inte läker alla sår utan man måste lära sig att leva med dom.”
Tack Katarina och alla som var med!
Hej, jag heter Ewa-Britt Gabrielsen och är från Gävle. Jag är mamma till Marcus som helt oprovocerat sparkades ihjäl på Kungsgatan i Stockholm den 5 maj 2005. Marcus avled den 7 maj utan att ha vaknat upp efter de massiva sparkar han fått mot sitt huvud.
Marcus var vår ende son och i september samma år skulle han ha fyllt 30 år. Alla Marcus framtidsdrömmar, och även våra, totalkraschade på en sekund. Min man Oddvar och jag bestämde tidigt att göra något för att försöka hejda detta totalt meningslösa våld som pågår i vårt samhälle.
Marcus sa alltid att man skulle lägga energin på bra saker. Det har vi försökt göra genom att vara ute i skolor och berätta om vad sparkar och slag kan få för följder. Tyvärr avled Oddvar i november 2009. Jag kommer att fortsätta med vårt arbete i mån av tid och ork.
Föreläsningen består av en bildpresentation av Marcus där man får lära känna honom medan jag berättar. Efter det följer ett bildspel med musik från platsen där allt hände och fram till domarna som avkunnades. Sist spelas en sång som Marcus bästa barndomsvän skrev den natten när han fick reda på vad som hänt. Efteråt får man ställa frågor. Föreläsningen tar cirka 60 till 90 minuter.
