Internationella kvinnodagen 2026
Söndagen den 8 mars arrangerade Integrationsforum Västsveriges största jämställdhetsfestival i Trollhättan. RAV fanns på plats som utställare tillsammans med många andra organisationer. Det blev ett fantastiskt evenemang där alla utställare och föreläsare samlades kring ett gemensamt mål
– att tillsammans arbeta för ett mer jämställt samhälle.
Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Det är något vi ska vara stolta över – men inte nöjda. I genomsnitt dödas 14 kvinnor varje år av en man de har eller har haft en relation till. Dessa kvinnor är inte bara siffror i statistiken. De är mammor, döttrar, systrar och vänner som aldrig kommer hem igen. Och tragedin slutar inte när ett liv har släckts. För de närstående börjar ofta en annan verklighet, en tom stol vid matbordet, ett telefonnummer i kontaktlistan som aldrig kommer ringa igen, ett skratt som aldrig mer kommer att höras. En livslång saknad och en bottenlös sorg. En tillvaro där frågorna alltid är fler än svaren.
En sjukdom är något man drabbas av. En olycka är något som händer. Men när någon väljer att ta en annan människas liv är det ett beslut fattat av en annan människa – då blir det något helt annat. Därför är det viktigt för RAV att vara på plats i sådana här sammanhang. För att synliggöra konsekvenserna av dödligt våld och för att ge röst åt de anhöriga som lever vidare med sorgen.
Hej, jag heter Ewa-Britt Gabrielsen och är från Gävle. Jag är mamma till Marcus som helt oprovocerat sparkades ihjäl på Kungsgatan i Stockholm den 5 maj 2005. Marcus avled den 7 maj utan att ha vaknat upp efter de massiva sparkar han fått mot sitt huvud.
Marcus var vår ende son och i september samma år skulle han ha fyllt 30 år. Alla Marcus framtidsdrömmar, och även våra, totalkraschade på en sekund. Min man Oddvar och jag bestämde tidigt att göra något för att försöka hejda detta totalt meningslösa våld som pågår i vårt samhälle.
Marcus sa alltid att man skulle lägga energin på bra saker. Det har vi försökt göra genom att vara ute i skolor och berätta om vad sparkar och slag kan få för följder. Tyvärr avled Oddvar i november 2009. Jag kommer att fortsätta med vårt arbete i mån av tid och ork.
Föreläsningen består av en bildpresentation av Marcus där man får lära känna honom medan jag berättar. Efter det följer ett bildspel med musik från platsen där allt hände och fram till domarna som avkunnades. Sist spelas en sång som Marcus bästa barndomsvän skrev den natten när han fick reda på vad som hänt. Efteråt får man ställa frågor. Föreläsningen tar cirka 60 till 90 minuter.
